Katterna har ju oxå fått sitt lite pimpat. För någon månad sedan redan, men ändå. Det är så fantastiskt bra. Vet inte riktigt vad det beror på, men numera ( sedan något halvår) springer, hyggligt gamle kastratherren Lakrits på lådan i ett. Det är inte underskattat alls. Han skvätter i kattlådan precis hela tiden. Med följd av att det fastnar grus (som ju egentligen inte är grus utan någon slags restprodukt från lera) precis överallt i detta hem. Det gick så långt att båda mina katter stod under dödshot ett tag. Man har ju liksom lite annat för sig än att städa. Eftersom Lakrits inte heller kan dricka vatten som en vanligt katt blev det geggamojja överallt här. Han tar upp vatten med högertassen som han sen, lite sådär, slickar av. Det är väl morrhåren, han vill inte bli våt i morrhåren. Och när han ändå gjort sig omaket att med högertassen lapa i sig vatten tog och tar han vägen förbi lådan och det blev: just det - G E G G A M O J J A. Nu, efter byte till PeeWee blir det... ingenting!



Systemet är så himla smart. Två lådor. Det undre har jag klätt med plastpåse avsedd för kattlådor. Och i den övre, som är som en durkslag, fyller man pellets av svenskt träspån. En stund efter att dessa pellets blivit våta av kattkiss löser de upp sig och pulvriseras. Detta pulver åker sen ned genom "durkslagshålen" nästa gång en katt, eller matte kraffsar i lådan. Ingen doft - NOLL doft, inget skräp och framförallt noll sand i övrigt boende. Visst fastnar en å annan pellets när katterna hoppar ur sin låda, men de är ju torra och lättfångade och bara att kasta tillbaka. PeeWee är så smart att jag föreslår ett slags husmorspris för uppfinningen. Man slipper ständig städning, man slipper slänga en massa "onödigt" och den spillning som ändå blir är totalt miljövänlig och återvinningsbar. Dessutom får, som i detta fall en del katter leva på övertid. Inte minst viktigt.

www.ikea.se


Nu är sovrummet färdigt. Varenda bok i hyllan är dammsugad och torkad på alla yttersidor. Fönster tvättade och nya gardiner uppe. Det har rensats och dammtorkats högt o lågt. Och sängen har blivit pimpad, det allra bästa av allt. Ny resårmadrass, ny bäddmadrass, nya kuddar och nytt madrassöverdrag. Någon dag när rätt överkast uppenbarar sig så blir det ett sånt också. Åh, vad skönt! Detta skulle ha gjorts för flera år sen. Det märktes om inte annat när den gamla madrassen skulle lastas ur släpvagnen, ett släp med tak, för att slängas på grovsoptippen. När dörrarna öppnades luktade det apa rent ut sagt. Eller kvalster. Antagligen doftar kvalster apa, så himla äckligt. Tror att det sägs att man "ska" byta sängmadrass vart tionde år. Den här madrassen hade lite mer tid på nacken. Hos Ikea kan man köpa nytt fräscht för hyggliga penningar och de håller säkert ungefär den tioårstiden. Om man  köper en Hästens, sägs den hålla i 30 år. Men det blir väl lika fullt med kvalster i dem? Dubbeäckel alltså. För tripplade pengar. Trippeläckel.

Hur dags kan man unna sig att gå till sängs en fredagskväll? Jag vill lägga mig redan nu.

Avtackades en gång med ett ex av ovanstående skål. Det förvånar mig inte alls om jag hade önskat mig något av glaskonstnären Ulrica Hydman Vallien. Något glatt i så fall. Vet att jag i alla fall sa att något med ormar skulle bli fel. Den här har ju inga ormar precis, men den är ful och har alltid varit. Ser nu att den är värd 1008kr.

Eller, var värd.
Hittade den bakom i bokyllan när jag städade i veckan. Ställde den åt sidan och i högen för vad som skulle få gå till loppis. Fast så tänkte jag imorse att: det är väl synd ändå, ska istället försöka ge den en chans.

Den var full med damm. Så när allt möjligt annat plockades in i diskmaskinen fick den hänga med. Nu är den, ska vi säga lite annorlunda. Inte så blank svart färg. Och inte heller så blank brun sida. Helmatt är nog rätt begrepp. Och halvmålad om man så säger. Och definitivt inte så mycket värd kan jag förstå.

Så det kan gå.

I en evighet har det, kanske inte varit stopp, men svårt för avlopp  i slask och diskho att svälja vatten här. Otroliga summor för rör-rens och kaustiksoda har lagts ut därför att snubben som ska agera vaktmästare i det här huset, påstår att just avloppsrens är varje hyresgäst´s egen skyldighet att ombesörja. Jag har känt skuld och skam. Lagar man  mest LCHF, får man kanske räkna med härsket smör i rörkrokarna.

För någon månad sedan kontaktades överordnad på bostadsbolaget. Det var skillnad på skit och pannkaka. Var rören gjutna skulle de med nån slags tryckanordning ombesörja rörmokeriet. Var rören i plast var det mitt ansvar att få dem rena.



Men snudd på total okunskap om VVS tog jag mig an de där plaströren idag. Typ hundra delar rör och minst lika många kopplingar och packningar. Att skruva isär var ju inte så svårt. Klädde av mig först. Misstänkte att jag skulle få göra en human rör-rens så snart uppdraget var slutfört. La tillomed en kliniskt ren trasa bredvid mig att använda när den ruttna doften skulle gå lös. Är så förbaskat kräkmagad på ruttna dofter. Hinkar med skarpt, med varmvatten, med flaskborste, svamp och trasor riggades. Jag var förberedd. På det värsta traumat detta decennium

Så fanns det noll och intet i rören. Inget snusk. Inget härsket. Inga monster, troll och annat oidentifierbart. Det doftade inte ens det minsta avlopp.

Bekymret jag sen fick att plocka ihop detta pussel av rör, kopplingar och packningar borde ingå i straffskalan och tex tilldelas de människor som döms till samhällstjänst. Eller nåt. Åka hem till folk som dels har monster i sina avloppsrör och sen skruva ihop skiten. Fullt påklädda dessutom.

Gissa att hyresvärden ska få blåsa igenom rören i resten av huset. Här sitter inga proppar. LCHF håller antagligen mina avloppsrör smorda och fina, men hos Becelgrannarna är det bergis tvärnit.

De säger på radion att vägglöss ökar ravinartat i sverige. Det tros bero på vårt resande. Vi får dem med oss hem i packningen och smutstvätten.

Tror att det vore den sista spiken för att få mig i total obalans. Det vore ultimat om någon nu ville att jag skulle kapitulera och bli heltokig. Känner föraningar bara av att tänkka på det. Vägglöss. Hemma. Hujedamig. Det kliar av blotta tanken.

Upptäckte blomflugor härhemma igår. Det är illa nog. Hatobjekt. Vart kommer de ifrån? Jag har aldrig nån frukt hemma. Inga nya krukväxter är inköpta. Kan inte tycka att jag göder det släktet så som kanske bananätare och folk med fruktskålar framme gör. Jag har tillomed trotsat bostadsbolagets förväntningar om sophantering och kompostpåse och har inte, sedan flera veckor  någon uppsamling för skulor, eftersom det aldrig finns några skulor här längre. Sedan jag åkte med gossebarnet på uppdrag med hushållssopor har jag radikalförändrat min syn på den lilla människans makt. Därvidlag spelar det noll och intet roll att just jag, som aldrig har potatisskal och fruktskruttar ombesörjer just komposthögen. Min insats vore mindre än en fis i rymden. Fast blomflugorna har visst nåt här att hämta - vad, var, varför?

Kanske ska va´glad för smulan? Sålänge man slipper vägglus är väl blomflugor okej...

Klippte katternas klor. Semibedagade herr Lakrits är alltid en pärs, han är inte någon gång beredd på vapenvila. Med tjocka fröken Strössel är det annat, hon är så att säga tålig. Inledningsvis protesterar hon så smått, men ger sig för sin matmor och vips är tio klor korta och trubbiga. Idag, nyss gick det ännu fortare. Till min stora förskräckelse hade strössel bara nio klor. Den arma stackaren har tappat en. Ända in ifrån roten på vä lilltå. Aj aj aj...

De, klorna, klipps rätt ofta nuförtiden. En ny och vad det verkar ~ åh-vad-skönt-att-få-kloa-i-nytt-tyg ~ -soffgrupp borgar för det. Varken katterna eller klorna får minsta chans. Så, klo-olyckan måste nyss ha skett. Säkert i ett av övegreppen som Lakrits utsätter tjockisen för.

Hujedamig.
Vad är jag för en slags kattmamma?

Där jag bor håller hyresvärden, uppenbart på med generationsskifte. När någon flyttar ut kommer där in en barnfamilj. Och snart flyttar vi som inga ungar har, ut härifrån av samma anledning. Här har det alltid varit hyggligt lungt och tyst. Ordning och reda på gården. Städat och prydligt i trappuppgångarna och framförallt har man i alla fall kunnat få sig en lämplig tid per vecka i tvättstugan.

Nu skriker ungar på gården från bittida till sent. Det slängs saker högt och lågt. Det är rörigt vart än man tittar och i tvättstugan är det inte bara äckligt skitigt. Det är som regel alltid någon maskin trasig och tiderna tycks fyllas som om folk hade minst två lås var att boka sig med.

Jag hade tid bokad mellan kl 19 och 22:00 idag. Hann dock inte hem i tid, men gnodde på för att hinna innan det är tillåtet att "sno" tvättiden för någon annan, dvs efter 45min. Snopet mötte jag ett stor tuschkladdad lapp fasthakad på dörrhandtaget till tvättutrymmet. Det var käckt undertecknat med ett förnamn från en annan trappuppgång. Hon undrade om hon kunde få fortsätta torka sin tvätt under min bokade tid. Om inte, skulle jag stoppa ner hennes textilier i den säck som hon hade lämnat. Var det okej för mig?

- Ehh, nääääääääääääääää !!!!

Jag har fullt upp med ovanstående. Särskilt med tanke på att det kostar mig 84 924kr per år att bo här. Dels vill jag ha ensam koll på min tvätt. Dels vill jag veta att det bara är jag som har haft sönder nånting, om någonting går sönder. Och inte nog med det: jag får ångest över människors eländiga textilier. Sunkiga, noppiga, missfärgade och slitna omaka lakan stör mitt liv. För att inte tala om vad andras dito strumpor och underkläder gör... jag vill under inga omständigheter vare sig veta eller kännas vid hur mina grannar har det med sin tvätt.



Tvättlina och hederliga klädnypor. Det är vad jag själv använder om min egen tvätt inte hinner bli torr. Fast det förekommer inte. Det gäller att hålla koll, planera och prioritera. Då blir man klar med sin tvätt på egen bokad tid.

Mitt hem är på gång att hottas upp. Det måste och ska snart komma färg både på väggarna och de gamla renoveringsobjekten. Nya rumsmöbler är beställda och inväntas i dagarna. Mattor har bytts ut och gardinskifte är på gång. Och istället för att ta tag i det som kan göras precis nu, kikar jag på tavelalternativ. Vill sågärna smycka med nåt nytt. Dessvärre är det nog inte alls min avdelning. Jag hittar massor, men egentligen inget som skulle passa.

  

Hos Easyart kan man beställa "bland över 100.000 vackra konsttryck, affischer, fotografier och litografier från klassiska verk av berömda konstnärer till de senaste trenderna". Dessutom kan man välja inramning eller tryck på canvas. Det finns alltså en sann uppsjö att välja på och många är mycket tilltalande.



Hos NästanÄkta kan man köpa "högkvalitativ inredningskonst utan spekulativa inslag". Det är kopior av oljemålningar och många av de allra mest populära mästarnas verk finns till salu. De handmålas av etablerade konstnärer och av konststuderande i Kina. Priserna är överkomliga.

Problemet är att jag inte hittar sånt jag vill ha på väggarna. Bara sånt jag vill äga.

Mänskliga reflexer i all ära, men när man känner att de reagerar och ändå inte korrekt har man ju inte värst mycket nytta av dem. Som imorse. Hämtade en stol från köket till mitt arbetsrum, som under förflyttningen stötte till min största frukostmugg till bredden fylld med varmt kaffe & mjölk. Trots att reflexerna mycket tydligt berättade vad som höll på att hända, var det stolen jag räddade. Att muggen gick sönder spelar absolut ingen roll.

Då är det värre att den vita soffan stod i vägen...

Oljudet från grannarna ovanpå gör mig snart till ett akustikpsyko. Aldrig nånsin har jag tidigare störts av att människor hörs. Inte heller av deras musik, hundar och andra levnadsljud. Och det gör jag ju egentligen inte nu heller. Störs mest av själva oljuden alltså. Nej, nu har det gått så långt att stressen som tystnaden emellan oljuden utgör, får mig att tappa all annan koncentration. Jag bara väntar. På nästa oljud.



Och de låter inte vänta på sig. Det handlar för det mesta bara om sekunder. Så dunsar det till igen. Eller så löper barnet amok. På hälarna. Och i värsta fall rusar någon vuxen på sina hälarna efter. Det kan låta simpelt, men vi snackar löpa amok hela tiden. Fram och tillbaka. Däremellan leks det hårdhänt med tunga saker på golvet. Möbler flyttas och antagligen tappar man sina saker rätt ofta.

Man kan tänka sig att det är jag som plötsligt blivit ljudkänslig. Det har jag oxå. Tror att åldern gör att vi blir det. Förutom att vi med ålder anser oss ha rättigheter på ett annat vis än förr. Jag tog mig tex rättigheten att tipsa om en näsduk när jag satt i väntrummet på Gyn häromsistens. En jänta kom och slog sig ner. Och drog in snor för allt vad näsan tålde. Det var iskallt ute, så inledningsvis blev hon förlåten. När det sen hade gått tio minuter och hon var femte sekund fortfarande högljutt satt och drog in snor, så sa jag ifrån. Det hade jag inte gjort för tio år sen, men nu står jag inte ut med vad skit som helst.

På förmiddagen idag uppmärksammade storebror oljuden uppifrån och påpekade även att det var likadant förra gången de var här. Jorå, i båda lägenherna befinner det sig barn varannan helg. Imorse började barnet att springa 07:30 och det är stört omöjligt att fortsätta sova. Vore man nattarbetare skulle dagsömnen helt gå om intet.

Medan jag har skrivit det här inlägget har det gått från värsta demonoljuden och komplett galenskap till absolut tystnad. Antingen vilar de eller så sitter de kanske och äter. Och just de här perioderna av tystnad är allra värst. Att man liksom inte vågar koppla av för att man inte vet när det sätter igång igen. 

Antingen blir jag ett psyko eller så sätter jag själv ner en häl. Såhär går det inte att ha det.