Ödet
När mitt liv är färdiglevt vill jag inte att det ska finnas en särskild plats efter mig. Inte efter nån annan heller för den delen. Jag hoppas hela jippot förbjuds. För egen del är det nedskrivet. Och det enda man kan göra är att hoppas på respekt.
Förresten finns det inga efterlevande som kommer att känna den pressen efter mig...
Och det är väl därför jag känner detta med gravvård som ett ödets ironi. Jag sköter om familjegraven. Sedan arton års ålder. Inte alls för att jag själv vill, utan för att vi har en sådan tradition i det här samhället. Det är vad man bör göra.
Man - det är tydligen jag...
Som att klä gravarna med gransris, krans och lyktor för hundratals kronor. Och tillomed få höra Frälsis elvamannaband spela psalmer på kyrkogården alltmedan kyrkogårdsförvaltningen bjuder på kaffe. Folk träffas och babblar som om det vore nåt slags mingel. Och jag misstänker skarpt att de som bor i närheten, på kvällen lätt kan missta kyrkogården för att vara en cirkus med alla upplysta ljuskällor.
Nä, gravar borde avskaffas.
Snarast.
Skräpteve
Jag har verkligen extremt svårt för såna program. Och jag har extremt svårt att begripa mig på vad som andra förtjusas av. Äcklet och förnedringen javisst , men jag fattar ändå inte hur man kan slösa av sin superdyra livstid genom att se på sånt skräp. Liksom jag heller inte begriper mig på varför man ser på alla amerikanska evighetsserier som inte har det minsta budskap.
Jag blir deppig av skräp.
Och av att slösa med tid...
Elevfasoner
Den bjöd på det mesta.
Inte minst lite ovanliga inslag från en
ny deltagare.
Brakskitar som hette duga.
Rapningar långa som Märklintåg.
Sång och skrik i obestämd ton..
Den nya eleven, en hon - har ätit
högt och ljudligt mitt under pågående
föreläsning. Hon har nynnat och
hummat av välbehag.
Och troligen var det även hon som
hade glömt slå av sin mobiltelefon...
Men hon är förlåten.
Vid fyra veckors ålder har man nog inte
koll på så mycket. Då får man vara
parasit. Och, världens sötaste.
Coloran
och det visar sig finnas kluttar med vita fält här
och där?
Yes, färgar kluttarna med Coloran ögonbrynsfärg!
Ful får man va´ men aldrig dum...
Burträsk
Bäst att smida för nästkommande månader, årstider och ledigheter.
Snart är det sommar & sol igen.
Och ny spelmansstämma.
Då vill jag vara klädd i folkdräkt.
Med anor från min mammas hembygd.
Bild lånad härifrån
Schildkrötdocka
Jag har som sagt aldrig varit någon bra samlare.
Men det är väl inte för sent än...
Tänker mig några celluloiddockor.
Tre eller så...
Jag var en sån bra dockmamma
som barn. Och hann med att
älska dem alla, då.
Men jag kan tänka mig att börja
med den enda jag budar på just
nu. Så får vi bekanta oss först.
Middagsplan
Är det Diana Krall´s Christmas Song i öronen som lockade fram hela menyn.
Min kommande lutfiskmiddag med exkollegorna är spikad.
Både förrätt
Varmrätt
Dessert
Och vinförslag.
Yihaa, vad det gick enkelt.
Längtar redan.
E621
Det stod en såndär bambatant i min affär i fredags.
Och bjöd ut sin, så kallade mat.
Nya innovationer på gammalt tema. En slags förlängning
på tacos. Pulver i kubik. Konstgjort likaså. Chips och
liknande i långa banor. Jag tackade nej.
Andra gör som de vill. Och jag gör min tacosblandning
kemifri.
Hon siktade in sig på män. Och de åt med god aptit.
Tills hon mötte sin överman.
- Nätack, jag äter inte glutamater.
- Det är inga glutamater i det här!
- Jorå, det är fullt med E621.
- Jag har inte hört att det är några E-nummer alls här.
- Då har du inte lyssnat. Dina varor är fullproppade med glutamater, var så säker.
Mmm, jag gillar civilkurage.
Och det fick han veta.
Med en blinkning.
Mariasyster
Som Mariasyster minsann.
MARIA-ORDENEN
(Innstiftet 27. september 1916)
Maria-Ordenen er bygget på kristent, etisk grunnlag.
Dens formål er å fremme selverkjennelsen hos medlemmene og
støtte dem i deres arbeide for personlighetens utvikling.
Har ju inte tid med det jag ska göra, så varför inte...
Ett extra uppdrag gör varken till eller ifrån.
Personlig utveckling är ju ett måste.
Men, först måste jag skaffa mig en fotsid kjol.
I svart.
Det är allt annat än personlig utveckling må jag säga...
Volumaster
för extraknäck som de på nåt konstigt vis glömt bort att utbetala.
Plötsligt har jag spenderbyxor med några tusen...
Undrar om jag ska kosta på mitt eländiga hår en volymmästare?
Inte för jag vet om det är nåt att ha.
Eller om jag ens klarar av att krusa hårbotten.
Men det är ju skojigt att handla...
Helgmålsringning
Klockan har passerat 18:00
Och det blev äntligen dags
för ett glas rött.
Utan tanin ;-)
Bråttom
När jag är klar vill jag därifrån. Jag är ju frisk. Det är förvisso ett sjukhus, men jag är inte där för att stanna. Dock får jag ganska ofta (varje gång?) ändå göra det. För att kärlet inte drar ihop sig. Det blir blodbad. Och man hämtar specialutrustning för att täppa till. Idag kom frågan:
- Varför är du alltid på språng?
- Jag vill vidare, det finns annat i agendan som pockar på mitt intresse...
- Det vore bra om du stannade upp ett slag och inte jämt hade så bråttom.
- Bra för vem då?
Turligt nog kom en annan personal och frågade hur länge jag sov om nätterna samtidigt som hon påstod att det var tämligen lite. Och att jag säkert var tvungen att läsa och prassla med bok och tidningsblad trots att klockan alltid är alldeles för mycket när jag äntligen lagt mig. Så fick jag höra om hennes make. Som var min like på de flesta vis. Och så påpekade hon att jag "nog" skulle bli deppig av att inte få aktivera mig så som jag vill.
Äntligen en vettig människa !
Människofaktor
Mellan 45 och 75års ålder har jag rätt att i mitt landsting få bröstscreena med hjälp av mammografi. Jag är snart 46,3 år och än är de inte genomlysta. Ringde mottagningen i våras och fick mig då nån slags skopa ovett till livs. De hade mycket att göra... jag skulle kallas snart...
Ifall jag nu är bortglömd så vill jag ändå inte att det går alltför lång tid. Privata sektorn känns inte exakt lika säker.
Jag är inte rädd och har ingen oro, men jag är realist och känner till alla olustiga gener i min fysik. Så jag ringde igen. Och mötte en dam som var på sitt bästa humör den här gången.
- Du hade en tid den 27 oktober!
- Nämen, så lägligt, det är ju bara den 23:e idag...
- Njae, alltså den 27:e oktober 2007.
- Aldrig, jag har inte fått en enda kallelse. Det har Du mitt ord på.
- Jo, den har gått iväg. Bor inte du på xxx:gatan?
- Nope. Jag flyttade därifrån för 7-8år sen. Bygger inte hela ert bokningssystem på befolkningsregistret?
- Ett ögonblick. NEJ, du bor ju på yyy:gatan. Sedan 7½ år tillbaka ...
Det visade sig att: den som bokat mig oturligt nog inte hade klickat på "uppdatera". Att det öht kan vara möjligt att göra ett sådant fel är förstås obegripligt i den typen av "apparat". Damen ifråga ansåg det hela mycket förargligt och skulle ta frågan till högre ort. Samtidigt är det en människa som inte har gjort fel med avsikt.
Naturligtvis kan man inte ha ett så patientosäkert system.
Datorer har ingen hjärna.
Man måste uppdatera dem.
Tystnad
Enligt tips finns där sköna sängar, god mat, tideböner och nunneöron som lyssnar ifall man vill.
Frågan är bara om vi får tulla på nattvardsvinet?
Och om Pringles kan funka som oblater?
Vilket osökt får mig att minnas mina forna svärföräldrar...
Djupt troende och hängivna sin lilla församling.
Där ingen gillade vare sig nattvardsvinet eller brödet.
Så de tog nattvarden på dansk sött körsbärsvin och åt sockerkaka till.
Medan de flinade...
Makeover
Jag vill bara få slippa försvara om jag är trött.
Ledsen. Eller arg.
När man går förbi en spegel och hoppar till av
skräck, för att det uppenbarade sig en främling
i spegeln. Då är det dags att se över sitt gäddhäng
i fejan.
Och nu har jag gjort det.
Med plastikirurgens kompetenshjälp.
Det förvånade mig dock mycket, att han föreslog
både ögonlyft, pannlyft, kindåtstramning och hakplastik.
Inte trodde jag det var så illa...
Damp
En tuff och ingående personligt ställd fråga är mycket bättre.
Liksom det vore fruktansvärt för mig att få veta;
att man funderar på och analyserar mig bakom min rygg,
Den ena av mina äggleverantörer frågade och svarade själv lite
skämtsamt idag:
- Hur hinner du med allting? Du har allt lite Damp va... ?
Han är inte ensam om att fundera på vad som styr mig.
Och på hur jag hinner med.
Men, han är tämligen ensam om att våga fråga och eller påstå.
Mången är den som gärna analyserar mig.
Och som ställer diagnos...
Måste det vara psykiatri för att man har många järn i elden?
Är det verkligen sjukt att inte nöglo på allt skräp som tv visar.
Räcker det inte med brinnande intresse, starka hormoner och mixad begåvning?
Som utmynnar i lite hypomani ;-)
Bullshit
Att jag inte står ut med nonsensprat.
Och värst av allt: inte förmår tacka att nej.
Jag bara visar.
Och är...
Måhända vedervärdig.
Som inte vill lyssna.
GPS-Lugn
Det var hennes röst som utgjorde själva GPS:en i ett förar och bilinslag.
- K ö r.......raaakt... f r a m....... n e j........j a g........m e n a r...... s v ä ä ä n g........t i l l............... h ö g e r.....
Hur underbart skulle det inte vara att köra bil med den apparaten.
Vilka skratt.
VILL HA!
GE MIG!
Klippt
Gjorde en L8o:are nyss.
Jag klippte luggen.
Pyttelite.
Så kom jag att tänka på ett tiotal år tillbaka.
När jag hade hyggligt långt och tjockt hår.
Blekt blondin med på tok för stora inslag av råttfärg.
Så kemikalier inköptes.
Och väninnan inkallades.
Att först bleka slingor och direkt efterpå permanenta.
Hon ifrågasatte skarpt.
Men gjorde som token sa...
Och fick stora hårtofsar med sig när hon tog ur spolarna.
Först vid midnatt fick vi tag i hennes dotter, frisören.
Som skulle rädda hela föreställningen.
Hon frågade om hon fick skratta när jag anlände.
Och knep hårt med knäna.
Det fanns ingen annan utväg än att ta till klippmaskinen.
På lägsta.
Och pga att slingorna färgat gula småkluttar alldeles nära svålen,
sågs ingen annan utväg än att färga med den enda tonen som
hon hade hemma.
Mörkbrunt stubb.
Morgonen därpå såg precis alla ut som fågelholkar när jag anlände jobbet.
Och någon ställde standardfrågan:
- Har du klippt dig?
- Nä, vad får dig att tro det...
Åtalad
Unni Drougge drar sig inte för att tycka till.
Tack o lov.