Ringde till Skatteverket.
Står inte ut med den preliminära skatteuträkningen om minus 25'220kr

Det är 48 samtal före dig.
Vi är 238 handläggare som svarar i tur och ordning

På tre röda var hon där.
Med sin rullande brytning på Bosniska.
Jag gillar bosnisk brytning.

Och jag fick klapp på huvet.
Flera gånger.
Det ska nog ordna sig.

Via hennes lots till uträkningssidan kan jag lungt konstatera att jag åtminstone
kan dra bort tio tusen från det där förfärliga beloppet. Kanske mera.

Tror att det ger frukt nu, att jag sviker Svenska Kyrkan.

Däremot ger det allt annat än frukt att arbeta extra åt kommunen.
Jag ska betala enligt tabell: 31,90% i skatt, men enligt bosniskans
uträkning har de bara dragit 29,50%

Vad är det för jäkla fasoner!? Inte underligt att jag ständigt och jämt ligger
back med skattemedlen. Måste rodda bland ekonomiansvariga. Jag kan
nog klara detta bakslag (igen), men hur gör de som inte kan det?

Har chattat med lillbror på msn länge och väl.
Han är mycket duktig på typen av konversation. Och han lotsade mig i barnens digitala värld - dvs till BDB.
www.bilddagboken.se

Det ena gav det andra.
Och plötsligt var jag hos GB Glass

Det var inte utan att nostalgitrippen tog tag i mig.
ett ordentligt tag.



Jag minns alla utom en - V5
Absoluta favoriten var Super Jet
Och puckstång vanilj.
Om man inte skulle haft sån jäkla tur att man tilldelades en Storstrut.

Vilken var Din favorit ?

Den här bloggen är det en å annan som tittar till. Några
flitigt, andra då och då. Somliga som kommenterar och
andra som inte gör det.



Statistiken säger mig hur många, men inte vem.
Kan man be om det?

Om Du vill stilla en nyfiken - hinta då med ett slags avtryck.
Inte namn och adress precis, men ett slags signum. Är vi
digitala eller analoga vänner?

Jag får lov att substituera med B6, B12 och Folsyra pga verifierad B-vitaminbrist för redan ganska många år sedan. Det är enkelt ordnat via kombinationspreparatet TrioBe. Som är hyggligt billigt, smakfritt och i stort sett biverkningsfritt.


Men...
Det är ett problem.
Pikant kan tyckas.
Man blir vrålhungrig av B-vitamin.

Så, ibland struntar jag i dem. Och tänker att jag bara ska strunta i dem ett par dagar.
Som blir till veckor.
Och den här gången, kanske månader?

Skomakarns barn har de sämsta skorna.

Återigen har jag legat under en filt och mått pyton mest hela dagen.
En liten utflykt pga fotbollsträning var precis vad energin räckte till.

Ont överallt.
Dunkande huvudvärk.
Svullen i hela kroppen.
Kramp i fingrar, fötter och läppar.
Fruktansvärt illamående.
Snurrig, lessen och med svårigheter att fokusera blicken.

Ändå fattade jag ingenting.

Förrän tungsvedan satte in.
Det är klassiskt. Och mycket obehagligt.

Jag glömmer aldrig att borsta tänderna.
Om jag nu ställer burken TrioBe bredvid tandborsten borde det ordna sig.
Såvida inte B-vitaminbristerna blivit irreversibla.
Demens och Alzheimers hör också dit...

B-vitaminbrist

Ett så alldeles underbart vårväder det är
idag. Som gjort för att vara fotbollssupport.



Och eftersom gossebarnet ska träna
fotboll mitt ute i spenaten, tar jag för givet
att det kan innebära vitsippor för min
kamera.



Det blir isf en härlig energipåfyllnad.
För oss båda.

Slank in en stund på Olsson tyger idag. Skulle bara titta.
Det var kanske inte så förvånande att mina steg ledde rakt
mot kassan en liten stund senare. Med en rulle vackert tyg
under armen...



Ett önskejobb när jag var barn, var just att få jobba i en
tygaffär. De hade så stora fina saxar som lät så skönt när
de (tanterna) klippte tyget mot bänken.



Tog beslut om att köpa ett stycke tyg där idag. Ett stycke
som delat på mitten kommer att fungera fint som vepor
där mönstret kan komma till sin rätt. En kund var före mig.
Där fanns fyra expediter bakom kassan. Så jag frågade om
det var möjligt att hon klippte isär stycket. Senare blev jag
irriterad på min efterklokhet. Jag borde verkligen inte gått
i polemik med en så katastrofal servicepersonal.

- Nej, det brukar vi inte göra.

- Jag förstår, men det kanske går bra om jag själv håller i saxen?

- Nej, man får faktiskt klippa sitt tyg hemma. Här blir det för trångt med alla kunder.

- Okej, men.... (lokalen var tom).... det skulle underlätta om jag ändå fick, eftersom jag då slipper lägga så fint tyg på golvet.

- Det får alla göra ibland.

- Mm, det ser tomt ut här nu, kan jag passa på tror du?

- Gör som du vill.

Och så försvann alla de andra expediterna in i nåt utrymme bakom medan jag klippte. Men då missade de historien om min barndom som hon (den sura) fick sig till livs. Att jag nu äntligen, 40år senare provade på mitt önskejobb. Vad jag dock inte fick sagt var: att i min dröm ingick att göra alla kunder nöjda. Att jag skulle lagt stor heder i att aldrig nånsin bli baktalad som sur, otrevlig och med komplett frånvaro av servicekänsla som tygäffärspersonal.

Tänk hur det var förr den här dagen.
När man var barn. En sorgens dag.
Den längsta dagen på året. Radion
spelade tungt och på teven fanns
ingenting. Morsorna grejade i köket
och barnen ritade påskabrev. Men
det förväntades på något vis att det
inte fick bli stoj. Det var en dag för
eftertanke på alla vis. Överallt.



Nu är det, tackolov, helt okej att blanda till vad man vill en
långfredag...

Jag brukar alltid, om jag nu inte storhandlar:
ta en pensionärskundkorg på hjul när jag
är i affären. Det är smidigt att slippa lyfta och
bära. Och det är smidigt att slippa baxa med
en tung och idiotstor snedvriden vagn när man
bara ska ha litegrann.



Och, inte minst är det smidigt att slippa få sviter av
att  kroppen delar upp sig i två olika fungerande delar...


Igår tog jag en kundkorg utan hjul. För det fanns ingen
annan. Och jag skulle ju bara ha litegrann.

Såhär i efterhand uppskattar jag att innehållet till det
som utmynnade i värsta anfallet av ischias säkert
vägde 7-8kilo. Helt kort ställde jag ifrån mig korgen
och vred säkert kroppen samtidigt som den hängdes
upp på armen igen.

Inatt har någon skrikit Aj  i mitt sovrum.

Kronisk prostatit är ett gissel för den drabbade.
Och inte heller så lätt att dämpa oron inför, för
oss som lyssnar och ger råd. Ett stalltips är dock
att sådär lite enkelt klämma till med:

- Man brukar föreslå daglig sädestömning.




Men det blir förstås lite knixigt när den drabbade svarar:

- Men jag har ingen flickvän....

Det är då man får så intensiv lust att säga:
- Okej..... vad vill du att tant ska svara på det?

Med boken följer en del nya erfarenheter jag
inte riktigt hade räknat med. Tex mail och
förtroenden, men nu också telefonsamtal.

En alldeles underbar liten 70-plusare har
ringt. Med den ljuvligaste finlandssvenska.
Och vi fick omedelbar connection. Såpass
att jag blev inbjuden till lunch på hennes
balkong med sjöutsikt. Det blir nåt att damma
av hojjen inför...

Rätt vad det är hänger man kanske på museum...



Under devisen: Alla känner apan, och apan känner iaf en...

Aerius
Furix
Ibumetin
Nexium
TrioBe
Valtrex

Ja, det är bara lite vad som gått åt för att klara den här dagen och den här veckan.
Medikament. Mot rena utmattninssymtomen. Jag är mer än lovligt trött.

Så ringer jag morsan, för att för tredje gången be om tips om vad som ska handlas. Det är ju inte bara
det att jag handlar. Jag ska ju räkna ut själv vad. Och hon svarar ilsket:

- Smör, köp smör!

- Inget annat då?

- GUD, VAD DU TJATAR! KOM HIT MED EN SMÖRASK ÅT MIG!

Som sagt: jag jobbar 100, studerar 100. Sköter min predementa morsa och har uppdrag med samhällstjänst.
Förutom att jag ju roar mig med mer frivilliga, men icke desto mindre krävande uppdrag. Som ex ska jag nu vara praktikant med allt vad det innebär av krav i åtta veckor.

Så skriks det SMÖR åt mig. Och jag vet att när jag nu strax kommer dit "får" jag både städa, bära sopor, duscha henne och tvätta några maskiner medan jag lyssnar på rappakalja och nonsens.

Och skattemasen - han skickade en minusnota på 25' 342kr.
Det är alltså straffbart att vara flitig och arbetssam. Förutom att man tydligen ska ångra sina frivilliguppdrag åt kommunen.

Jag är trött som sagt.... idiottrött!

Tiden är ikapp.
Så trött som jag är nu, kan jag inte påminna mig om att ha
varit nån enda gång. Superdupermegatrött.

Ändå, tittar jag på kursplaner och utbildningsprogram.
Jag vet vad jag vill nu.

 Lånad bild

Jag vill sträcka ut en hand som Socialpsykolog.
Det är det jag ska bli när jag blir stor.
Eller i alla fall 180hp senare...

Fast först ska jag väl se till att fixa de 90hp som redan
är bestämda. Det är ju snart bara 15 kvar.

Men sen så!

Blev inkallad för prisförslag hos Folktandvården (FTV) idag. Det har undersökts mot den nya tandvårdsreformen via FK huruvida jag kan få tillgodoräkna mig rabatt eller ej. Min tandstatus är verkligen ingen katastrof. Av 32 gaddar är endast kindtänderna lagade. Alla som syns är helt intakta. Men, de som ändå är lagade måste blivit det av en tandläkare med anal galvanism eller nåt. Det finns liksom inga tänder kvar att fästa nya kronor på. Man kan säga att jag nättupp är rotfylld med amalgam intill bihålorna... och de kraschar nu på ålderns höst...





Nummer två fattas. Den fick stryka på foten när jag drabbades av Trigeminusneuralgi för x antal år sedan. Först idag tillstod FTV att det mycket väl, då, kunde bero på en halvgjord behandling. När det hela var aktuellt svor sig alla förståsigpåare hos FTV dock fria.
Nummer 18 behöver en ny krona och i nummer 15 behöver en av tre rötter fyllas genom att i tandköttsnivå "öppna ett fönster" och ge sig in med hela arsenalen instrument i rotnivå...

Nr 2 kan lagas med brygga eller inplantat. Någon rabatt kan jag dock inte få tillgodoräkna mig efter som de bredvid åt båda håll samt den motsvarande i underkäken är hel. Alla omgivande är olagade. Inplantat kostar exakt 26'430kr. Men om jag väljer att låta slipa ner både tanden framför och bakom (1:an + 3:an), så får jag rabatt.

Lika illa är det med 15 & 18. Omgivningen är hel och frisk = noll rabatt.
Slutsumman beräknades hamna på 35'000 kronor. För tre gaddar inklusive röntgen av käkben hos oralkirurg.
Jag har inget att välja på. Så jag tackade åtminstone ja till inplantat och och ny krona på nr 18. Att slipa ner helt felfria tänder känns befängt. Vad kan inte det kosta, om om är framme med inflammationer, infektioner och framtida tandvärk.  Den äckliga fönsterbehandlingen får mogna fram.

Döm då om min förvåning när detta informationssamtal kostade 310kr i kassan.
FTV skrattar nog hela vägen till banken...

Är det något jag saknar här på bystan, är det delikatesshandlare på riktigt.
Varenda matvaru och jourbutik håller sig med vad de tror är delikatesser,
som om vi andra aldrig nånsin varit i en saluhall. Det gör mig trött. Och anti.

Äntligen fick jag tag i en burk Estragon. I Hötorgshallen.
Hos min favvo Österqvist. 
Utan Estragon blir det egentligen aldrig någon korrekt bearnaisesås.


Förutom att det slank med både Gruyère, Taleggio, Cabra Liego och
salami från ungern. Och lite olivplock såklart.

Servicen man får där, är sagolik. Och en trigger att för alltid fortsätta tro
på det goda... inte minst hos folk. Dvs hos delikatessfolk...

Hamstrade på mig lite badlyx ifrån storstan
i mellandagarna. Nåt slags bodybutter som
löser sig i vatten och badbomber i olika färg,
form och doft. Ikväll löstes de sista upp.



Det blev en mix. Av båda sorter. Och det doftade
underbart i badrummet. Vad som dock inte kändes
så vidare värst var färgen. De kanske inte ska
sparas? Eller blandas?

Vattnet blev brungult...

Det ante mig.
Att våffeldagen hade ett religiöst motiv.


Men att det skulle vara så ekivokt, hade
jag inte räknat med.

Jungfru Marie Bebådelsedag, Herrens bebådelse, firas den 25 mars, nio månader före jul,
för att högtidlighålla att Jesus "blev till" i Marias sköte / Wikipedia.

Jag firar inte "sånt"....
Och i alla fall inte med våfflor.

Tänkte trösta mig en smula efter uppträdet på SJ och begav mig därför till favoritbutiken fylld av sköna inredningsdetaljer. Innan jag hann blinka var jag fastkilad mellan en hel busslass pensionärer därinne. Krumma, halta och lytta pensionärer som slet i förbrukningsartiklar såsom servetter och doftpåsar.

Visserligen är jag stor, men jag är utrustad med spionarsle och kan ganska lätt att göra mig platt och bekväm för andras passage.

Butiken är trång och när jag såg damen med kryckkäppar och ett arsle stort som en lagårdsdörr ilade jag kvickt mot ett hörn som skulle tillåta oss att mötas.



Pensionärer är som pensionärer är.... de ska fram. Till varje pris.

Hon fullkomligt pressade sin jättestora rumpa rakt mot hela min baksida såpass att jag nätupp fick lägga mig över ett bord och så klämde hon så skojfrisk till med:

- OJ, så tjock du är!

Återigen kom onda ögat till pass...

- Hörru damen, tala för dig själv du.

Hennes magre lille gubbe, blev skrajsen och påpekade att det var ett "skämt". Hon "skojade bara lite".

Handlade jag nåt? Icke.
Klarade jag hemtentamen idag? Såklart!