Vi pratade om "det" idag. Hur ovanligt det är ändå, att människor fyller upp hela utrymmen med bara sin uppenbarelse och utstrålning. Berättade för min kollega om en kvinna i övre medelåldern som jag pekade ut som en "sån" igår. Och hur det kändes. Att tillomed jag, som är noll intresserad av kvinnor på "det" viset, upplever den här kvinnan som otroligt sexig. Männen runtomkring mig igår höll med. Hon är inte märkvärdigt snygg, det är inte hennes kläder, det är absolut inga särskilda attribut, håret är snudd på oklippt och rent fysiskt kräver hon inget större spejs. Ändå skär hela hennes karisma igenom allt och alla. Det skulle förvåna mig mycket, om det var någon som inte upptäckte henne.

Vi enades om att det är ganska sällsynt som man känner magnetisk dragningskraft till andra människor. Åtminstone blir det mer o mer sällan för varje år som går. Det kan kanske i och för sig ha att göra med att vi med åren har blivit mer tvungna att fokusera på allt annat än nuet. Karismatiska personer är kanske just de som lever här och nu. Som har harmoni på både ut och insida. Som känner kärlek både till sig själva och andra. Det är ju inte riktigt legitimt idag, även om all form av personlig utveckling handlar om att fokusera inåt istället för på prestation.


Så slutade arbetsdagen och vi skulle gå hem.
När jag slog upp dörren mot citylivet på gatan såg jag henne direkt. Som en solmagnet som jag bara ville följa efter. Det är nog ett sign. Gud är med och petar med ett finger på mig igen.

Imorgon kväll stundar fest och uteliv.
Nånstans hörde jag att det är valet av underkläder som styr hur man känner sig och sen utstrålar ute i vimlet.

Det får bli lite rött och lite svart.
Har man vitt, så är man körd.

Det är ju karisman man vill åt!

Det finns vissa saker som det är mycket vuxenpoäng på. Sånt man inte förstår, kan uppskatta eller ens tänka sig därför att erfarenhet, fantasi och mognad inte riktigt är kompatibelt med allt som erbjuds. Eller vad det nu beror på. Själv har jag framförallt upplevt brist på vuxenpoäng vad gäller smaker. Fast jag erkänner även en hel del total oförståelse för vissa läggningar,  passioner och subkulturella uttryck. Som ett ex har jag extremt svårt för maximal fjollighet hos män liksom värsta formen av fjortisuttryck hos ungdomar. Kanske ligger jag väldigt nära dem båda. Jag känner mig ibland som en transa, och andra gånger som en bång- och vedervärdig tonåring.

Innan poängen för nedanstående trosa har mognat är jag själv säkert för länge sedan passé. Min ålder är ju liksom i värsta fall redan framme vid Tena Lady mini och om förståelsen och självklarheten nånsin hinner ikapp mig, så är jag kanske framme vid Tena Lady Extra Plus. Båda är lika illa om man nu ändå skulle fastna för liknande plagg.

Saken är nog den att jag associerar alldeles galet. Vill inte betrakta mig som vare sig fantasilös eller rigid. String kan på rätt kropp vara både läckert och fräckt.

 evasunderläder.se

Mitt sinne för hygien går säkert ändå aldrig riktigt över. Jag funderar, och kommer säkert alltid att fundera på: hur fasen får man rent pärltråden?

 ~ Idag, är morgondagen, som vi oroade oss för igår ~

/ Unni Drougge

Det var verkligen inte meningen.
Tog mig bara lite vin för att.... ja, för att det skulle smaka gott.... för att hjärtat stod i flimmerläge.... för att ångesten jagade ihjäl mig.... för att helgmålsringningen har varit .... för att det helt enkelt skulle sitta fint.

Jag är visst billig i drift.

Berusad på bara ett glas...

Har alltid tyckt att Pioner är så fina.
De här, som jag fick av min storasyster häromdagen slår ändå allt i pionväg.



Så makalöst vackra.
Vilken tur att jag hann föreviga dem.

Har fått kallelse för mammografi. En tid som krockar med en annan i min agenda. På kallelsen har de skickat med ett inloggnings-id och utan några större förhoppningar än att jag skulle kunna maila återbud, gick jag in. En för mig ny service uppenbarade sig. Det var som att boka tid för bilbesiktning. Där fick jag möjlighet att se veckoschema med lediga tider och själv välja lämplig tid. På några sekunder var jag ombokad. Så smidigt!

Ålder och kön till trots hör jag även jag till klungan som har svårt för de sk lattemammorna. Och för all del även lattepappor. Alex Schulman skriver att det framförallt är en yngre mansgeneration som inte försmäktar lattegenerationens olater vi andra ibland utan valfrihet tvingas respektera. Tex att den trendiga kostymfarsan la sitt barn på soffan bredvid igår, på matstället och inte bara bytte blöja och skötte barnets hela bakdelshygien med våtservetter och torkpapper utan även la resterna av sin aktivitet på bordet. Alltmedan trendmamman inköpte maten de sen skulle förtära på samma ställe.



Jag har också svårt för den här gängkulturen det innebär när många föräldrar med minst lika många barnvagnar fullkomligt invaderar ett ställe, tex ett fik - dit vi andra kanske har gått just för att hämta andan och slippa utsättas för en massa oljud. Jag menar inte att inte alla ska ha samma rätt till uteställen, fika, mat och umgänge, men jag finner det konstigt varför man sågärna vill avnjuta sin första tid med barnet genom att bunta ihop sig i flock. Det är väl ingen ro? Och det är väl absolut inget gyllene tillfälle att knyta an till sitt barn?



Det kan förstås bero på att min arbetsplats geografiskt sett finns mitt i city, att jag tröttnar på alla barnvagnar. Särskilt när de framförs i bredd. Ibland så många som fyra. Vad vill man markera då? Mest tröttsamt är ändå det psykiska. Inte att jag får väjja, eller rent av stanna upp och släppa fram alla dessa korteger. Det som tar mest av min energi är när jag möter framåtvända vagnar eftersom det berättar så mycket för mig om föräldern.

Det första året i barns liv handlar om att knyta an. Barnet är helt beroende av sin "vårdgivare". De kan under inga som helst omständigheter tänka att: "ingen fara, det är mamma eller pappa som skjuter den här vagnen". Och de har under inga som helst omständigheter behov av att titta sig omkring. Det enda barn under sitt första år frågar efter är sitt värddjur, den som är förutsättningen för fortsatt överlevnad, den som vakar över alla eventuella faror och den som ska se till att kärlek strålar in i ögonen alla vakna timmar, minuter och sekunder.  

Dessutom blir man tjock av kaffelatte...