Ensam
Ensam är stark ?
Ja, kanske.
Bannemig...
Ja, kanske.
Bannemig...
Tarot
Jag provar gärna goda råd.
Jellon föreslog att jag skulle börja med Tarot och se vart det leder.
För dagen lat fick det bli via webben.
Å andra sidan gillar jag Osho Zen Tarot bättre än de lekarna jag har hemma....
Hmm, det var värst....
Jellon föreslog att jag skulle börja med Tarot och se vart det leder.
För dagen lat fick det bli via webben.
Å andra sidan gillar jag Osho Zen Tarot bättre än de lekarna jag har hemma....
Hmm, det var värst....
Duglig
Det fanns en tid när jag uppfattade att allt gott som sas till mig, var som en slags tröst till byfånen. Eller så. Även personliga analyser och sanna bekräftelser uppfattade min hjärna som "det ordnar sig nog ska du se lilla vän". Och allt la jag till handlingarna för hur dålig jag var. På alla vis. Ful inte minst. Urful. Och knäpp. Ovärdig och nån man bara skojade med.
Naturligtvis har psykoterapi med tuff och världsvan förhandlare i flera år gjort sitt.
Men även ålder. Och med den mognad.
Skomakaren har de sämsta skorna.
Detta tokiga beteende och den så urholkande dåliga självkänslan skulle jag lätt som en plätt identifierat hos andra. Men mig själv tog det många år att möta.
Nu är jag ganska bra.
På att vara jag.
Med självkänsla.
Och jag tränar alltjämt att hålla fast vid det goda.
Att faktiskt låta min omgivning tycka om mig så som jag är.
Vad ger mig rätten att inte tro på dem. Eller att tro att de menar nåt annat.
Särskilt enkelt blir det för att jag har och verkar vara värd riktigt genuin vänskap.
Det är en stor ynnest.
Naturligtvis har psykoterapi med tuff och världsvan förhandlare i flera år gjort sitt.
Men även ålder. Och med den mognad.
Skomakaren har de sämsta skorna.
Detta tokiga beteende och den så urholkande dåliga självkänslan skulle jag lätt som en plätt identifierat hos andra. Men mig själv tog det många år att möta.
Nu är jag ganska bra.
På att vara jag.
Med självkänsla.
Och jag tränar alltjämt att hålla fast vid det goda.
Att faktiskt låta min omgivning tycka om mig så som jag är.
Vad ger mig rätten att inte tro på dem. Eller att tro att de menar nåt annat.
Särskilt enkelt blir det för att jag har och verkar vara värd riktigt genuin vänskap.
Det är en stor ynnest.
Ångestbehandling
Skulle inte tveka en sekund, om det behövdes....
... men jag avvaktar sålänge det finns Rock´Roll ....
... men jag avvaktar sålänge det finns Rock´Roll ....
UNS
Generell Ångest UNS - är mitt middlename.
Stundom.
Hörde mig själv sucka djupt idag.
Det bekräftades ganska snart av dem omkring mig.
Och jag fick veta: att suckandet har pågått en tid.
Det är som när jag "tvingas" se och höra skräckfilm. De inre larmsystemen påpekar sin existens direkt.
Liksom det gör av vissa människor. Både kända och okända.
Det är märkligt hur en person i kön på Ica kan få mig att sucka och vilja släppa korgen och bara sticka.
Amygdala jobbar effektivt.
Arma människor som har det såhär jämt.
Som alltid vill fly.
Som känner att de har ett livsfarligt monster i hälarna.
Mitt går snart över.
Bara jag satt ord på vad som är så farligt.
Eller när min agenda är proppfull igen...
Stundom.
Hörde mig själv sucka djupt idag.
Det bekräftades ganska snart av dem omkring mig.
Och jag fick veta: att suckandet har pågått en tid.
Det är som när jag "tvingas" se och höra skräckfilm. De inre larmsystemen påpekar sin existens direkt.
Liksom det gör av vissa människor. Både kända och okända.
Det är märkligt hur en person i kön på Ica kan få mig att sucka och vilja släppa korgen och bara sticka.
Amygdala jobbar effektivt.
Arma människor som har det såhär jämt.
Som alltid vill fly.
Som känner att de har ett livsfarligt monster i hälarna.
Mitt går snart över.
Bara jag satt ord på vad som är så farligt.
Eller när min agenda är proppfull igen...
Vänskapsdialekt
Om en stund ska jag få njuta.
Av både vänskap och underbar
dialekt.
En riktig go gute är i stan.
Och för mig är gotländske detsamma
som härlig vänskap... alltiett liksom.
Av både vänskap och underbar
dialekt.
En riktig go gute är i stan.
Och för mig är gotländske detsamma
som härlig vänskap... alltiett liksom.
Palör
Behöver hjälp med översättning.
På ett obegripligt språk.
Hudfåtölj
Det är aldrig särskilt skoj att liksom upptäcka sig själv när man minst anar det.
När man speglar sig så är det ju nåt särskilt man speglar: håret, ögonen, ryggen. Men så händer det där att man plötsligt får syn på nån man känner igen, i ett skyltfönster eller två. Nån man inte alls trodde såg ut precis så. Antar att det är en slags förvsarsmekanism. Som räddar oss att vilja fortsätta på inslagen bana. Om man hela tiden var medveten om precis så illa som ens egna kritik tycker att det är, skulle man kanske bli galen av oro och olust.
Idag var dagen D.
Den dagen, då tuttarna för första gången har plattats ut i alla sina kvadratcentimeter.
Huden är kroppens största organ. Den uppskattas vara omkring 2 kvadratmeter med alla sina lager...
Först blev jag placerad i ett bås. Bokstavligt talat. Med krokar för kläder och en stol att sitta på. Jag blev ombedd att låsa in mig och att klä av mig på överkroppen. Och sitta ner, på karmstolen. Som visade sig stå mitt emot en helkroppsspegel ... Så vad såg jag då?
Mig själv i helkroppsformat såklart. Och hur ser man ut när man sitter sådär frysande framåtlutad och inte vill. Och, kanske framförallt: hur ser tuttarna ut !?
Hur avlånga får de lov att vara !?
Nästa trauma lät inte dröja på sig.
Tuttarna plattades ut till oigenkänlighet. Mer och mer...
Det gjorde inte nämnvärt ont. I kroppen alltså. Men medvetandet fick sig en törn som är mycket svår att beskriva. Jag visste inte att just tuttarna utgjorde så stor procent av den där hudytan.
Och jag visste definitivt inte att min hud, i just det området är så stort,att den skulle kunna räcka till att klä om hela min öronlappsfåtölj ....
Måste förtränga. Ikväll får det bli en G&T.
Eller två.
När man speglar sig så är det ju nåt särskilt man speglar: håret, ögonen, ryggen. Men så händer det där att man plötsligt får syn på nån man känner igen, i ett skyltfönster eller två. Nån man inte alls trodde såg ut precis så. Antar att det är en slags förvsarsmekanism. Som räddar oss att vilja fortsätta på inslagen bana. Om man hela tiden var medveten om precis så illa som ens egna kritik tycker att det är, skulle man kanske bli galen av oro och olust.
Idag var dagen D.
Den dagen, då tuttarna för första gången har plattats ut i alla sina kvadratcentimeter.
Huden är kroppens största organ. Den uppskattas vara omkring 2 kvadratmeter med alla sina lager...
Först blev jag placerad i ett bås. Bokstavligt talat. Med krokar för kläder och en stol att sitta på. Jag blev ombedd att låsa in mig och att klä av mig på överkroppen. Och sitta ner, på karmstolen. Som visade sig stå mitt emot en helkroppsspegel ... Så vad såg jag då?
Mig själv i helkroppsformat såklart. Och hur ser man ut när man sitter sådär frysande framåtlutad och inte vill. Och, kanske framförallt: hur ser tuttarna ut !?
Hur avlånga får de lov att vara !?
Nästa trauma lät inte dröja på sig.
Tuttarna plattades ut till oigenkänlighet. Mer och mer...
Det gjorde inte nämnvärt ont. I kroppen alltså. Men medvetandet fick sig en törn som är mycket svår att beskriva. Jag visste inte att just tuttarna utgjorde så stor procent av den där hudytan.
Och jag visste definitivt inte att min hud, i just det området är så stort,att den skulle kunna räcka till att klä om hela min öronlappsfåtölj ....
Måste förtränga. Ikväll får det bli en G&T.
Eller två.
Tro
Blev plötsligt så berörd.
Och ledsen.
Men vad hjälper det...
Jag lovar istället att skratta när
tillfälle ges. Ordentligt.
Får man skratta på kloster?
Hur som helst så tilltalar själva tillbedjande
objektet mig mer där. Jungfru Maria känns
mjukare, och vänt moderlig...
Och så har de så vackra symboler.
Tja, varför inte bli religiös.
Det finns ju nattvardsvin som oxå lättar
upp.
De har ju i alla fall en del stiliga gubbar att
titta på. Och kanske fantisera om.
Jag slutar själv aldrig fantisera om den
hopplöse father Ralph... som var rätt snuskig.
I katolikernas anda...
Om inte annat kan vi skratta åt det.
Eller åt lyckan att hitta nånting, vad
det nu är...
Tro på skratt ska vi trots allt omge oss med.
Det lovar jag.
Och ledsen.
Men vad hjälper det...
Jag lovar istället att skratta när
tillfälle ges. Ordentligt.
Får man skratta på kloster?
Hur som helst så tilltalar själva tillbedjande
objektet mig mer där. Jungfru Maria känns
mjukare, och vänt moderlig...
Och så har de så vackra symboler.
Tja, varför inte bli religiös.
Det finns ju nattvardsvin som oxå lättar
upp.
De har ju i alla fall en del stiliga gubbar att
titta på. Och kanske fantisera om.
Jag slutar själv aldrig fantisera om den
hopplöse father Ralph... som var rätt snuskig.
I katolikernas anda...
Om inte annat kan vi skratta åt det.
Eller åt lyckan att hitta nånting, vad
det nu är...
Tro på skratt ska vi trots allt omge oss med.
Det lovar jag.
Depprisk
Om - må gud förbjuda - någon har faiblesse för depressioner,
så kan jag visa mitt fondkonto...
Då ordnar det sig kvickt.
Det blir kolsvart.
Hoppet
så kan jag visa mitt fondkonto...
Då ordnar det sig kvickt.
Det blir kolsvart.
Hoppet
Bara
Den gångna veckan har varit den rörigaste i mannaminne på mitt arbete. Vet inte riktigt varför, men förlitar mig på att nästa blir lindrig, istället. Vad jag tänker på är allas vårt eget ansvar i hur vi själva blir bemötta. Och då särskilt mitt förstås. Jag brukar nästan aldrig "ladda" inför en ny arbetsvecka. Söndagar är alltid hyggligt vänliga mot mig. Nästa veckas stress börjar inte förrän jag stiger in på jobbet måndag morgon.
Förutom idag
Tänker ingående på mitt eget ansvar att kommande dagar inte förblir som de föregående.
Ilskan och irritationen jag nu lagt ner på alla människor som säger "du kan väl bara göra det och det" när de fått mig och min tid av en helt annan anledning, är kanske inte deras eget fel. Det kanske är jag som bjuder upp till dans...
Precis som jag också bjuder upp till dans med allt det där nonsenspratet som tär. Och alla ändlösa diskussioner med neuropsykiatrin. Liksom alla hjälplösa, alla katthår, alla utspel och förbannelser.
Det är inte folk som betalar för min tid som ska kritiseras.
Det är hur jag själv förhåller mig till dem.
Och allt annat.
Förutom idag
Tänker ingående på mitt eget ansvar att kommande dagar inte förblir som de föregående.
Ilskan och irritationen jag nu lagt ner på alla människor som säger "du kan väl bara göra det och det" när de fått mig och min tid av en helt annan anledning, är kanske inte deras eget fel. Det kanske är jag som bjuder upp till dans...
Precis som jag också bjuder upp till dans med allt det där nonsenspratet som tär. Och alla ändlösa diskussioner med neuropsykiatrin. Liksom alla hjälplösa, alla katthår, alla utspel och förbannelser.
Det är inte folk som betalar för min tid som ska kritiseras.
Det är hur jag själv förhåller mig till dem.
Och allt annat.
Luft
Det har ju rullat på i en snurr jag sällan skådat, den här hösten.
Skola och jobb
Kokbok
Festligheter
Konserter
Kryssning
Vänskapsmöten
Resor
Och allt annat
Ändå är jag inte nöjd.
Bröstcancergala är inbokad, liksom julmarknad på Skansen, plastikkirurgi, after work och julfester. Det finns verkligen inte tid att hitta fler evenemang. Ändå måste jag få luft under vingarna.
Någon som har lite tid och luft över?
Skola och jobb
Kokbok
Festligheter
Konserter
Kryssning
Vänskapsmöten
Resor
Och allt annat
Ändå är jag inte nöjd.
Bröstcancergala är inbokad, liksom julmarknad på Skansen, plastikkirurgi, after work och julfester. Det finns verkligen inte tid att hitta fler evenemang. Ändå måste jag få luft under vingarna.
Någon som har lite tid och luft över?
Flickdröm
Avslöjar dagdrömmeri och framtidsplaner på annat håll. Angående vad jag ska bli när jag blir stor. Drömmen är intakt. Den har funnits där länge. Och förändrat sig mycket lite över tid:
När jag blir stor ska jag gifta mig rikt. Med en bonde. En stor, blond och hårig bonde med stora händer, snygga tänder, gummistövlar och snus. Som dansar gammelsnoa, hanterar munspel och är en jävel på sofistikerad sex. Han försörjer mig. Och jag lagar, bakar och broderar märktavlor så att han kan vara stolt över sin bondmora. Vi ska ha en katt som får ungar och det vita huset skall ha punchveranda. I ena änden av uthuset bygger min bonde mig en vävstuga och i anslutning till den ska min gårdsbutik finnas. Där ska jag sälja egenvävda alster förutom ekologist odlade grönsaker, råmjölk och hemstoppad korv. På helgerna svidar jag om i lackmundering på tassarna och åker till storstan för att pimpla vin, flörta och få utlopp för min exhibitionism. Fyra gånger om året käkar jag förutbestämda måltider med exkollegor samt reser med desamma mot olika mål.
Idag fick jag lägga till att:
Jag glömde en viktig sak med den där bonden. Han ska vara hjulbent, ha stora fötter och musklig överkropp ;-) En riddartyp. Gärna lite svår att kompromissa med. Och som gillar att få bestämma. Det är väl machobiten såklart.
Hur är det med drömmar ?
Det vare sig stämmer med verkligen eller slår in.
Men de funkar bra som andningshål och flykt.
Och pekar på detaljer.
I mitt fall kanske en önskan att bli omhändertagen.
Men inte omyndigförklarad.
Bitter
Jag har ju hängt ut lite ord ur mitt liv.
Livsberättelser i meningar byggda på sex stycken ord.
Det har roat mig.
Mycket.
Dels för att det är klurigt att fatta sig kort.
Kvalitet framför kvantitet är en konst.
Och dels för att det väl är moget att på nåt vis
få ur sig det jag känt och tyckt sålänge.
Det landade en vass kommentar om att det är bitterhet som driver mig.
Från en anonym.
Det påverkar fastän jag inte vill det.
Min bakgrund har en ful historia.
En gift kvinna var tidigt sextiotal, otrogen med en gift man.
Historien ledde till skilsmässa, för kvinnan.
Mannen/fadern, fortsatte vara gift med sin hustru.
Barnen/syskonen som fick genomlida skilsmässa skämdes och led.
Barnet - dvs jag, lärde mig tidigt att detta inte var nåt man pratade om.
Eller - jag lärde mig mycket tidigt att "alla" andra pratade om otrohetsaffären,
men inte vi. Om jag bara var duktig så skulle allt bli bra.
Nu är det år 2008.
Jag är 46bast.
Full med liv.
Proppfull med självkänsla och självförtroende.
Och stark som en oxe.
Nu säger jag som det är.
Nu har jag hållit käft om sanningen länge nog.
Då blir jag kallad bitter...
Min morsa gjorde ett urdåligt val där.
Samtidigt var hon förbannat stark som tidigt
fördomsfullt sextiotal gick rakryggad med en
otroget havande mage i vädret.
Ett barn som känner sig oönskat befriar sig
inte från det, bara genom att fokusera på ynnesten
att föräldrarna de facto haft den goda smaken att
blanda sig med varandra och skapa något unikt.
Somliga barn får kämpa som fan med sin
överlevnad och känslan av tillhörighet.
Jag är ett av dessa barn.
Och att det gått så bra - tänker jag inte tillskriva
mina päron.
Livsberättelser i meningar byggda på sex stycken ord.
Det har roat mig.
Mycket.
Dels för att det är klurigt att fatta sig kort.
Kvalitet framför kvantitet är en konst.
Och dels för att det väl är moget att på nåt vis
få ur sig det jag känt och tyckt sålänge.
Det landade en vass kommentar om att det är bitterhet som driver mig.
Från en anonym.
Det påverkar fastän jag inte vill det.
Min bakgrund har en ful historia.
En gift kvinna var tidigt sextiotal, otrogen med en gift man.
Historien ledde till skilsmässa, för kvinnan.
Mannen/fadern, fortsatte vara gift med sin hustru.
Barnen/syskonen som fick genomlida skilsmässa skämdes och led.
Barnet - dvs jag, lärde mig tidigt att detta inte var nåt man pratade om.
Eller - jag lärde mig mycket tidigt att "alla" andra pratade om otrohetsaffären,
men inte vi. Om jag bara var duktig så skulle allt bli bra.
Nu är det år 2008.
Jag är 46bast.
Full med liv.
Proppfull med självkänsla och självförtroende.
Och stark som en oxe.
Nu säger jag som det är.
Nu har jag hållit käft om sanningen länge nog.
Då blir jag kallad bitter...
Min morsa gjorde ett urdåligt val där.
Samtidigt var hon förbannat stark som tidigt
fördomsfullt sextiotal gick rakryggad med en
otroget havande mage i vädret.
Ett barn som känner sig oönskat befriar sig
inte från det, bara genom att fokusera på ynnesten
att föräldrarna de facto haft den goda smaken att
blanda sig med varandra och skapa något unikt.
Somliga barn får kämpa som fan med sin
överlevnad och känslan av tillhörighet.
Jag är ett av dessa barn.
Och att det gått så bra - tänker jag inte tillskriva
mina päron.
Sexords
Sexorsdskrivare som får andra att reagera
Sexordsberättelserna befriar min reflektion över livet
Sexordsmeningarna beskriver mitt liv utan bitterhet
Mina sexords förlöser här - bedövar där
Somliga av mina ord gör andra ont
Alla mina sexords gör mig gott
Alla mina sexords är sanna befrielser
Sexordsberättelserna har blivit min sköna ventil
Sexordsberättelserna befriar min reflektion över livet
Sexordsmeningarna beskriver mitt liv utan bitterhet
Mina sexords förlöser här - bedövar där
Somliga av mina ord gör andra ont
Alla mina sexords gör mig gott
Alla mina sexords är sanna befrielser
Sexordsberättelserna har blivit min sköna ventil
Stämningsfärg
Det fanns en tid jag var alldeles tom inuti.
Då fylldes mitt spejs med allehanda grejor.
Och färger.
Nu är det fullt inuti.
Och jag vill befria mig från allt som kräver
uppmärksamhet. Alla energitjuvar i mitt spejs.
Jag vill ha pyttelite.
Och bara vitt.
Bild lånad från
pid.se
Då fylldes mitt spejs med allehanda grejor.
Och färger.
Nu är det fullt inuti.
Och jag vill befria mig från allt som kräver
uppmärksamhet. Alla energitjuvar i mitt spejs.
Jag vill ha pyttelite.
Och bara vitt.
Bild lånad från
pid.seSymtom
För det mesta är de ganska charmerande.
Om man bara tänker på att det är det, det är.
Men, ibland är de där symtomen fullständigt
vedervärdiga. Neuropsykiatri är en prövning.
För oss andra.
Ups & downs
Har fått smak på betydelsefulla ord och meningar.
Det går förstås att leva utan.
Frågan är bara hur jag skall slippa en djupdykning pga saknad.
Det går förstås att leva utan.
Frågan är bara hur jag skall slippa en djupdykning pga saknad.
Sexordstankar
Den senaste veckoperioden har jag mött tre personer som med stark övertygelse måste fortsätta finnas, för mitt fortlöpande välmående.
Det man inte vet, kan man må illa av...
Vem har sett till att dessa möten skett?
Vem pekar finger?
Vad får mig att nappa?
På fråga A vet jag inte och på fråga B svarar jag C, eller nåt.
Kan det vara så enkelt att man bestämmer sig för något slags stopp eller en vänding och plötsligt blir öppen för nya intryck. Kan det verkligen vara så att man bestämmer precis allt själv.
Bryr mig inte om annat än att fortsätta surfa på den här vågen.
Den är så skön att min personlighet verkar utveckla en sjukligt självupptagen läggning:
* Pekfingrarna står som spön i backen.
* Plötsligt vill jag mig själv väl.
* Plötsligt blir jag sedd och hörd.
* Erkänner så gärna mina brister, men.
* Före detta oduglig, numera allra bäst.
* Slutar nu, skjuta upp till imorgon.
* Igår ledsamt osäker, idag narcissistiskt övertygad.
* Mitt alldeles egna utrymme finns här.
* Den här självkänslan är på riktigt.
Ditt liv på sex ord
Det man inte vet, kan man må illa av...
Vem har sett till att dessa möten skett?
Vem pekar finger?
Vad får mig att nappa?
På fråga A vet jag inte och på fråga B svarar jag C, eller nåt.
Kan det vara så enkelt att man bestämmer sig för något slags stopp eller en vänding och plötsligt blir öppen för nya intryck. Kan det verkligen vara så att man bestämmer precis allt själv.
Bryr mig inte om annat än att fortsätta surfa på den här vågen.
Den är så skön att min personlighet verkar utveckla en sjukligt självupptagen läggning:
* Pekfingrarna står som spön i backen.
* Plötsligt vill jag mig själv väl.
* Plötsligt blir jag sedd och hörd.
* Erkänner så gärna mina brister, men.
* Före detta oduglig, numera allra bäst.
* Slutar nu, skjuta upp till imorgon.
* Igår ledsamt osäker, idag narcissistiskt övertygad.
* Mitt alldeles egna utrymme finns här.
* Den här självkänslan är på riktigt.
Ditt liv på sex ord
Samklang
Ett av mitt livs roligaste resor och ett av mitt livs mest innehållsrika bekantskap är över. För den här gången. Får vi som vi vill, blir det säkert fler resor. Sextio alster på fyra dagar. Det är effektivitet det. Särskilt när det hunnits med så mycket annat samtidigt.
Jag ska göra min läxa.
Lära mig Bob Dylan.
Och fördjupa mig i asiatisk livsfilosofi och medicin.
Särskilt japansk.
Lovar.
Borgar det för fler trippar är jag beredd att lova värre saker.
Måste smaka på jing & jang igen.
