Glaxo Smith Kline har odlat viruset i befruktade hönsägg, som kommer från särskilda hönsfarmer runt om i Europa. Viruset har fått växa till sig i ägget, plockats ur, dödats och renats. Man får ut cirka tio vaccindoser per ägg. Varje person behöver två doser, vilket betyder att det går åt över en miljon ägg bara för vaccinationen i Sverige. www.dn.se

Det måste som sagt vara uträknat.
Att vi inte skulle klara oss utan ägg.
Eller utan uträkning?

Vinden har vänt. Från vräkande ösregn och halvstorm igår kväll är det nu ganska vindstilla solsken.
Som gjort för motorcykelåkning.



Vi ska cruisa. Ett slags årlig sensommarcruise med storebror och hans kompis. Båda på urtjusiga glidare. Och i år med min utflyttade 23-åring och hans flickvän som så sent som häromdagen klarade sitt körkort. Båda på sportcyklar. Vilken familjesammankomst.

Sammanfattning:
Det blir en cruise som sent skall glömmas. Min hoj startade inte i arla morgonstund!
Inte när jag sprang igång den ensam. Inte heller med springhjälp. Och inte ens när den puttades upp för en backe och 23-åringen sedan fick fart nerför den branta backen. Den startade först när den via startkablar fick hjälp av annat batteri. Så bar det äntligen iväg. Först till Kumla där vi hämtade upp glidarna och sen vidare till motorhistoriska dagen i Hallsberg. Rent teknikmässigt borde då batteriet ha laddat såpass att hojen borde hoppa igång på första försök. Icke! Nytt tilltag med nu inlånade startkablar. Och sen vidare färd än hit än dit för att hitta ett nytt batteri. Visserligen är det väl märkesvara att köpa på MC-butik, men det är knappast någon skillnad för mig som förare med märkesbatteri mot Biltema´s men det skiljer i pris. 2498kr mot 298kr. Vilken känsla det var när hojjen med nya budgetbatteriet kickade igång på studs.

Känslan när ett billarm hoppade igång "bara" av att jag drog lite i rullen när vi gled över stan, är inte heller dum. Särskilt inte som ungdomarna tyckte att det var ganska, för att inte säga mycket häftigt. Tant gasar så att billarm tjuter mitt i city. Mm, ska det va´ så ska det.

Rymden har aldrig intresserat mig. Vet knappt om jag har åldersadekvata kunskaper i ämnet. Det har inte bara varit ointressant, det har även varit svårt att begripa. Verkligheten, här och nu på jorden är tillräcklig. Men, jag är inte sämre än att jag respekterar andras intressen.

Aftonbladet

Och inte nog med det. Jag känner mig oerhört stolt över det här med Christer Fuglesang.
Vilken grej. Vilket jobb. Vilken resa.

Han kan man kalla för målinriktad. Hur många år har han fått köa sig ut till rymden? En evighet såklart. Inte underligt att han har så brett leende.

Hon gör mig verkligen glad.
Särskilt med den där förstärkande tummen.



En riktig kristall är vad hon är.

Nånting har hänt med mina ögon & fransar. Jag har under senaste halvåret varit tvungen att prova mig runt i mascaraträsket. Till följd av hål i plånkan. Och sminkväskan full med obetydligt begagnade mascaror som inte duger något till. Någon tipsade om Kanebo 38° Separating & Lenghtening. Men där fick snålkänslorna sig ett uppsving. Jag betalar (av princip?) inte för märken och särskilt inte en mascara för 250kr. Så istället inköptes andra billiga varianter. Som inte heller dög. Som om det vore billigt.



Men när man handlar på taxfree kan man ju få köpa för sisådär två guldpengar billigare. I bästa fall. Så jag köpte Separating & Lenghtening på Arlanda. Viken mascara ! Jag har hittat hem! Den är helt outstanding. Inga klumpar, inga spindelben, inga smulor, inget som kladdar av sig och den sitter som berg utan att vara vattenfast. Tvål och 38-gradigt vatten så släpper den. Men först då. Nu kan de här kärringögona med ständiga strilar av tårar rinna. Min mascara sitter där den blivit satt.

Regnet det bara öser ner. Som om en undergång, eller nåt vore på väg.

Och på vägen är det vått. Spårigt och genomvått. Och därmed högrisk
för vattenplaning. Det borde alla bilförare vara medvetna om.



För första gången i mitt snart 29-åriga körkortsliv har jag ikväll tappat
kontakten med väg & körbanan. Det bara släppte. Och bilen den krängde.
Ordentligt.

Så nära det var.
Ett sign kanske?

Jag körde egentligen inte så fort. Men bilen framför stressade mig genom
att nättupp gå ner i diket för att jag skulle köra om. Så det gjorde jag. Men,
det är såklart bara mitt eget fel. Så lite det handlar om mellan hyggligt och
katastrof.

Läskigt.
I kubik, var det.

När hästarna skulle åter till sin hage efter ritten igår, kom en man med sin jycke på promenad. En fullvuxen men livrädd fyrbent i koppel. Som såg strykrädd ut, men ändå kaxig. Farlig liksom. Hussen talade vänligt till honom och sa att "det gick bra". Pälsen var ganska intressant och vacker samtidigt som den skrämdes med sin teckning. 

Det var ingen hund.

 Wikipedia

Det var en varghybrid.

Skvallret säger att mannen band sin löptik på gården om natten och att vargen kom dit och gjorde precis enligt planen. Det blev en kull. Som vi med all önskvärd tydlighet hörde yla, när ekipaget återvände till sin gård.

Jag ställer mig verkligen tveksam till att man kan domesticera en varghybrid.
Hela grejen kändes och känns: otrevlig.