Dåtidslusse
Man får ta fram dem man minns och njuta lite istället.
Som bilder på den härliga lilla Lucian som aldrig ville sluta lussa.
Lucia
Vilken fantastisk Luciamorgon på Svt1.
Ett luciatåg på 140 sjönsjungande tärnor och stjärngossar till 16-mannaorkester och allsköns instrument. Mina depåer för tradition och julstämning är till bredden fylld. Och tårkanalerna är rensade. Såklart.
Undrar vad det beror på förresten. Att jag blir så förbaskat rörd när man sjunger i traditionella former. Och alldeles särskilt när det är barn och unga vackra människor.
Allra "värsta" Luciatåget ur gråtsynpunkt var för många många år sedan. När jag följde en kompis vars lilla tjej skulle lussa på dagis. I gänget fanns en gravt CP-skadad flicka i rullstol. Som alla de andra barnen på ett så naturligt vis såg till att få samma utrymme som de andra. Och när det blev dags att läsa varsin liten vers steg ett litet flickebarn fram och lånade ut sin röst åt den krampande tjejen i rullstolen.
Jesus, vilket tårflöde!
En annan gång föll det på min lott att följa boysen till sitt luciafirande i miljonprojektet med minst 70 nationaliteter. Då grät jag för att det var så stor portion humor i det hela. Boysen "kan" ha varit de enda svenska barnen. Och som förutom pianist och fröken var de enda som kunde de traditionella sångerna. In skred ett långt luciatåg i den nedsläckta skolmatsalen. Massor med lucior och tärnor, en å annan stjärngosse, tomte och pepparkaksgubbe. Somliga av flickorna hade naqib under linnet och ljuskronan och de flesta hade fotsida mörka kläder under det vita tunna tyget. Ett helt tyst luciatåg med bruna lucior. Det var var ett luciatåg att minnas det!
Miljöhot
Hela den här dagen har jag återigen arbetat sida vid sida med storebror och hans läxa. Den här gången NO och Biologi. Ett uppsatsarbete om vår miljö och vad som påverkar den. Nu kan både han och jag allt om växthuseffekt, försurning, övergödning, ozonlager och avfall. Mycket av teorin har under dagen kunnat omsättas till praktik när vi kommit till matlagning, sophantering, kompost och i diskussioner om livet och vardagslunken.
Uppsatsarbetet på tio sidor är korrekturläst och nu är den här dagen snart till ända. Jag börjar så smått, innan läggdags att kika på möjligheter att ta sig till Köpenhamn. Vi har diskuterat att ta oss dit med tåg. Det vore både ganska mysigt, enkelt och befriande. Och det funkar med bara ett byte härifrån. Tågtransport skulle ta oss dit på drygt fem timmar. Flyg på 1,10 och bil något längre än tåg.
Hur ska man tänka?
Vad är mest miljövänligt och minst energikrävande?
Eller, vad är mest prisvärt?
Tåg kostar 1170kr/person ToR
Flyg kostar 968kr ToR
Bil kostar dagsfärskt bensinpris x ca 100mil plus parkering
Flyg är allstå billigast men värst för miljön. Tåg är dyrast med enligt dagens biologilektion mest miljövänligt.
Är det nu så att vi ändå bestämmer oss att åka tåg, så får man ju hoppas att slippa sitta genom smålandskogarna och bevittna försurad skogsmark. De andra får bestämma, själv får jag bara ångest.
Fortsättning
Vi fick varsin almanacka, eller planeringkalender på jobbet. Av chefen.
Har bara tittat på första månaden. Tar en i taget tills vidare. 
Där stod det inget om "sista dag" i alla fall. Vi fortsätter väl sålänge
månaderna är blanka. Det brukar vara undertecknad som köper nya.
Så det här kanske betyder något magiskt.
Igor
För många år sedan var två flickor, syskon på 11 och 4år fosterhemsplacerade i min dåvarande familj. Båda fann sig väl tillrätta men naturligtvis var deras mammalängtan ibland rätt påtaglig. Särskilt för den lilla.
Det var viktigt för mig att barnen skulle få boosterdos med allt de fram tills dess hade missat. En Jenny Nyströmjul stod för dörren och vi gjorde precis allt som står i handböckerna för den ultimata julen. De både fick allt och introducerades i alla förberedelser. Naturligtvis till tonerna av all julmusik.
Kommer på nu, alldeles försent att jag ändå missade en viktig poäng. Tomten, han heter tydligen Igor.
Det har Kalle Moreaus förklarat.
Varje tyst minut fick jag sjunga ovanstående för den lilla tösen. Morgon, middag, kväll och även nångång mitt i natten när vinterkräksjukan svepte över huset. Hon kunde inte höra sig mätt på den. Och trots att hon kunde varje stavelse i texten sjöng hon aldrig med. Det var jag som skulle berätta.
Hur hennes mamma kysste tomten.
Igor Kväll.
Luktsinne
Det står mer och mer klart för mig att den färfärliga badrumsolyckan kan ha inneburit brott på vitala nervsystem. Hjärnblödning ovanför näsroten är riskabelt ur doft och smaksynpunkt.
Gjorde ett test. Sparade ett par matskedar kaffe i ett nyöppnat paket Zoega mörkrostat och beordrade stängda ögonlock. Placerade kaffepåsen nära vidöppen näsa och förordade djup doftindragning med frågan: Vad luktar det?
- Det är nån växt va? Smörblomma tror jag.
Baktanke
Så, jag har kikat på en ny.
I mobildjungeln. Det är inte klokt hur många man kan välja på. Och hur galet många erbjudanden det finns. Man får göra avkall hur än man väljer. Det finns (naturligtvis) ingen optimal för alla och envar. Vill man absolut ha det ena, måste man stå tillbaka för det andra. Jag vill ha en mobil med mycket krut i. Jag tror att det betyder detsamma som mycket musikmöjlighet inklusive FM-radio. Den ska ha en hygglig kamera, vara lättnavigerad och så liten att den knappt syns utan att tarva på batterikapacitet. Dessutom ska den vara snygg, mjuk i formerna och erbjuda Gps. Att den nästan inte ska kosta nånting är en självklarhet.
En iPhone har länge legat topplistad. När det nu stod klart för mig att man inte kan sms:a och lyssna på musik samtidigt i iPhone, så dog intresset. Det retar mig redan med Samsung.
Då återtsår inte så många val. Särskilt inte som jag "måste" ha operativsystemet Android eftersom Spotify är ett måste. Det får bli avkall på designen och jag får tillåta en mer maskulin mobiltelefon.
Jag har - jag hade nästan, bestämt mig för en Nokia 5800 Gunblack XpressMusic
Tills jag alldeles nyss insåg hur blåst man som konsument blir hela tiden. Telia säljer med extra allt till jul, såklart. För siochsåspecialabonnemang får man Spotify gratis fram till påsk 2010:
Problemet är "bara" att tillgängligheten på nedladdning stryps efter redan ett par dagar och det enda man eventuellt kan använda uppkopplingen till, är att lyssna på de låtar man de första dagarna hunnit ladda ner. Kanske kan man enligt användarrecensioner även läsa nåt mail. Telia löser det annars gärna genom "erbjuda" en tilläggstjänst. Om man betalar 199kr från dag ett kan man använda programmet Spotify så som erbjudandet från början låter gälla.
Ett snabbt överslag: Telefonen kostar några tusen att både köpa loss eller månadsbetala. Abonnemanget likaså. Tilläggstjänsten på 199kr ökar med 99kr f.o.m påsk. Bindningstiden är på minst 18månader och tjänsterna låter billiga per minut, men kostar egentligen lika mycket som alla andra då uppkopplingsavgiften är saltad. Alltså snackar vi många tusenlappar för att det ska kännas fritt och spännande med en telefon som kan stilla mitt musikbehov och samtidigt låta mig vara tillgänglig. Jäkligt många tusenlappar för något jag via marknadsföringen trodde var prisvärt. I förhållande till detta kostar det bara någon smula att laga kontakten i min Samsung.
Hur än man vänder sig, har man arslet bak.
Frågestund
Vad tror folk om dig?
Att jag måste få bestämma.
Stämmer det?
Jag kan inte bestämma över något annat än mig och mina egna val.
Vad får du oftast komplimanger för?
Att jag är ”duktig” och orädd.
Vad säger du för att imponera på någon?
Jag är dålig på att imponera.
Hur imponerar man på dig?
Med ödmjukhet. Den som lyssnar utan att ta eget utrymme impar starkt.
Brukar du skratta för dig själv?
Ja. Ganska ofta.
Vad står det i ditt senast inkomna SMS?
Att jag har missat ett samtal från tossiga morsans hemtjänst.
Var bor du?
Mittemellan.
Trivs du där?
I min lägenhet, ja.
Äger du några Converse?
Nej, jag känner mig nog för gammal...
Brukar du bli för full?
Det händer att jag blir bakfull – då har jag definitivt varit ”för” full, men aldrig så att jag tappar koncepten – det hör inte hemma i min ålder.
Hur svarar du i mobilen?
Med förnamn.
Vem ringde du senast?
Mamma.
Vad sa den du senast pratade med i telefonen?
Att hon var nykammad och färdig att ta hand om dagen.
Antal timmar sömn inatt?
Sex timmar, det brukar räcka.
Sov du ensam?
Jag sov med den svarta katten Lakrits vid fötterna.
Brukar du komma i tid?
Tidsoptimismens tid är tackolov över. Alltid.
När blev du fotad senast?
I augusti.
Hur känner du dig nu?
Stressad på insidan.
Vanligaste färg på dina kläder?
Vitt eller svart.
Vad tycker du om fötter?
Beror på vem de tillhör. Mina är rätt hyggliga på så vis att de sköter sig.
Vad saknar du?
Is i magen.
Hade du en bra kväll igår?
Jodå. Bekantade mig med ett nytt härligt garn.
Favoritdryck på morgonen?
Gul Zoega.
Rakar du benen?
Aldrig. Jag använder bara min Silkepil.
När brukar du oftast gå och lägga dig?
Mellan 23:55 och 00:00
Är du blyg?
Tråkigt nog händer det fortfarande, men det är hanterbart .
Sysslar du med någon idrott?
Nope.
Vill du hellre ha mail än brev?
Min brevfobi hyllar mail som ju inte behöver sprättas.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
Absolut!
Är du nöjd med ditt liv?
Dagarna jag inte är det leder oavkortat till att jag blir nöjd en annan.
Är du bortskämd?
Nej, det kan jag inte tycka. Jag har vare sig burits upp, satts på piedestal eller ens fått starthjälp. Det jag har, är min egen förtjänst.
Vad gör du i morgon?
Aktiverar mig med allehanda arbete.
Vad är det värsta du vet?
Skryt, lögner och hyckleri. Förutom blodpudding förstås.
Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka?
En del veckor ingenting. Andra veckor förbrukas pengar, men jag slösar inte.
Vilken kändis tycker du är en bra förebild?
Forrest Gump… om man får välja honom som ”kändis”.
Vad längtar du till?
Helt obokad tid.
Har du bra vänner och äkta vänskap?
Ja, en otroligt skön vetskap.
Vad använder du för shampoo?
Matrix.
Vad är det finaste du fått?
Min drivkraft.
Du samlar på?
Känslosamma upplevelser. Och Rolf Berg-tomtar.
Gröna eller röda äppeln?
Röda Jonagold.
Vem ringer du när du är arg/ledsen?
Förr var det mamma. Nu ingen alls.
Gillar du golf?
Tror att jag kommer att bli nörd den dagen jag provar.
Vilken tid gick du upp idag?
05:30
När grät du senast?
För en vecka sedan. Av känslosmärta.
Vad skulle du göra om du vann en miljon?
Köpa loss extrasemester och en långresa.
Bär du glasögon eller linser?
Glasögon vid behov.
Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder?
När märken kopplas ihop med ”viktigt” mår jag illa.
Vill du gifta dig?
Så kommer det att bli.
Solar du ofta?
Inte i solarie längre, men gärna i solen.
Är du bra på att laga mat?
Ja.
Är du flygrädd?
Nej, jag är bara rädd att lyfta i ett plan.
Hur vig är du?
Obegripligt vig för min kroppsform.
Är du musikalisk?
Det tror och hoppas jag.
Tror du på ett liv efter döden?
Absolut. Jag tror på all sopsortering och återanvändning.
Tycker du om sushi?
Föralldel, särskilt tillbehören och riset.
Vad äter du helst när du ser på film?
Choklad
Bor dina föräldrar tillsammans?
Nej
Har du tandläkarskräck?
Generellt ja, men inte för ”min”.
Har du någon gång gråtit dej till sömns?
Många gånger - En gång så att tårflödet backade ut i öronen och väckte mig med vuxenöroninflammation som sedan krävde medikament.
Biter du på naglarna?
Nejnej – det är så oattraktivt!
Senaste låt du hörde?
Norah Jones – Man Of The Hour
Barnansvar
Man måste förstås inte ge sig på allt en ny modern ungdomskultur innefattar. Och man måste inte dissa sina ungars sätt att uttrycka att de är egna unika indvider på väg att bli vuxna. Däremot måste man vara deras nyanserade handledare. Och ibland måste man våga vara deras rigida ansvarstagare.
Att låta ungar falla i gropen för vad "alla andra får göra" är inte ansvar.
Inte heller när man tilllåter unga flickor att sminka och klä sig som pinuppor eller att låta grabbarna ha stasande gummisnodd på benen och visa sitt arsle eller i bästa fall "bara" kalsongerna. Det är inte ansvar att inte kämpa för vad som är åldersmässigt relevant. Det är inte ansvar att undvika och ta ungen ur sitt sammanhang för att bjuda på vad livet också innebär. Det är inte ansvar att låta barnen uppträda med sin kollektiva barn/ungdoms/skolkultur i all social närvaro. Tillåter man sina ungar att alltjämt ha en attityd av vad-som-är-rätt utan att det nånsin blir det i våra vuxna värderingssystem, får man så småningom komma till korta.
Då har man inte gjort annat än att berätta för sin unge hur lite ansvar man tar. Att man är beredd till låtgåmentalitet och absurd normförskjutning. Att man är lättmanipulerad. Att barnaåren inte är lika viktiga (eller viktigast) som vuxenlivet. Helt kort att man är lättlurad.
Telefonhygien
Att åka tåg är en prövning. Folk är så ohygieniska.
Med sina ord. Sina meningar. Sina åsikter. Sina anonymiteter. Och sina exhibitionistiska läggningar.
Jag tycker att det är vedervärigt att bli indragen i andras privatsamtal. Det är mycket MER än vedervärdigt när människor - läs kvinnor: vecklar ut allt från hälsa, till jobb, familjeliv, ekonomi och skitprat i publika sammanhang. För mig är det inget annat än dålig hygien att inte begripa bättre. Lortgriseri!
Söderinvånare
En enda gång stannade vi på vägen dit. Inga affärer, inga utsiktspunkter och inga kulturutbud.
Nej, det enda vi stannade för, var för att bekanta oss med en riktig ståckholmare. En slags urinvånare. En som "skulle" kunna ta över hela konkarongen, föröka sig, leva på noll och ändå överleva. En stor - en äckelstor råtta som vankade parallellt med oss uppför söders branta höjder.
Det sägs att om New York avbefolkades intill sista individ, skulle det bara ta två timmar för råttorna att invadera stan. Såklart är det likadant i Stockholm.
Chokladaskfyllning
Har fått en kupong med erbjudandet att "hämta ut" valfri Marabou chokladask hos Vi-butikerna för ynka 10 spänn.
Kommer att tänka på diverse. Dels en gåta:
Vad är det för likhet mellan en Alladin Chokladask och krogen kl 02:00?
Hos båda finns det bara kvar några spritfyllda äckel i hörnen.
Och dels en upplevelse 20år tillbaka i tiden.
När jag var student i verksamhetsförlagd utbildning på en akutpsykiatrisk avdelning.
Och blev bjuden ur en chokladask på ett rum.
Min handledare skattade nästan ihjäl sig.
Medan mitt motstånd inte visste några gränser. Jag höll på att alldeles tappa fotfästet.
Pralinerna i asken var hemrullade. Av... låt oss säga kroppsavfall...
Berlinmuren
Vem kunde då, i augusti 1989 tro, att det skulle bli ett bokstavligt möte mellan de två.
Jag kommer (naturligtvis) aldrig att glömma de lystna östtyskblickarna när de köade och till slut kom igenom nån av gliporna i muren. Och inte heller hur mycket av status och symboler de släpade med sig tillbaka om kvällen.
Det är 20-årsjubileum idag.
Tack ändå för att tiden går...
Workplacereality
Gekås i Ullared gör mig illamående.
Det räcker med själva fenomenet i sig, men kanske särskilt det uppvaknande och förstärkande av redan tidigare fördomar som man nu får av den trendiga workplace realityserien som visas på måndagar.
Första programmet skapade bara ångest.
Människor som inte bara är beredda att köa i två kilometer och i tre timmar, utan människor som tycker det är stimulerande att köa. Människor som avsätter semester för att åka till Ullared och inhandla prisvärda plastpåsar. Människor som sparar pengar hela året för att dagligen under två veckor inhandla allt en familj kan behöva de resterande 50 veckorna och dessutom göra det som tältande storfamilj. Människor som åker till Gekås och flörtar på värsta formen av klämkäck (och patetiskt) tillrättalagd dialekt och dessutom med dem som är sisådär 40-50år yngre.
Efter andra Alex Schulmanshowen kunde jag dessbättre kolla en aning mer ingående idag (även om det mesta snabbspolades för att spara på både mitt hjärta och sinne) och faktiskt se vad han pratade om med sin panel i fredags. Nämligen att det är en fejkad work-place-reality. Det står nämligen en producent bakom kameran och eggar de utvalda köpgalna, och kanske även mediasugna varuhusbesökarna.
Man kan ju tänka sig hur platt programmet skulle bli annars. Om bara kameran sattes på rec. Kändisdjungeln visade väl prov på det.
Ullared, Färjan, Charterresan, Arlanda etc .... det är ganska mycket fejk.
Oxå.
Tack o lov.
Edward Blom
Mitt matlagningsintresse till trots, är jag synnerligen svårflörtad vad gäller den uppsjö av matlagningsprogram som visas i rutan. Per Morberg är den ende och därtill för mig mest märkvärdige. Och han är jag envist trogen. Skulle det ändå hända att någon annan får min uppmärksamhet, så är det Nigella - av den enkla anledningen att hon är nättupp lika sexig som Morberg, fast det då mer handlar om min fascination hur man kan göra för att ta sig igenom rutan. Att Morberg gör det varje vecka är en självklarhet.
Men nu har alltså en för mig, ny matsnubbe dykt upp. Edward, en mycket positivt ovanlig och chosefri gästabudskille som inte bara älskar att äta och dricka, han fullkomligt frotterar sig med iordningsställande och pratar på både ut och inandning om vad och varför. En slags gammeldags Carl-Jantyp sina ynka plustrettio till trots med Thor Modén-attityd och akademisk studenttouch av både stolthet och ohejdad vana.
En matkreatör som värnar om det feta, okonstlade, äkta och genuina. Och inte minst om det historiska. Jag har ingen aning, men det känns inte som om han ens skulle kunna föreställa sig att tänka, laga och inspirera om s.k trendig mat. Sånt som vi får dussinupplagor utav.
Två sparris i kors är inte hans grej som vi fick förstå under hans Oktoberfest. Då Jan-Öjvind Swahn fick ett stycke tysklagad grislägg med surkål i sådan gigantisk volym att det täckte all yta av porslinet. Edward Blom är killen som älskar mat och med sådan passion att jag själv inte kan motstå honom. Han huserar på Tv8.
Yrkesspråk
Hade möte med socialtjänsten. En årlig upprepning. Att redogöra för mig, mitt uppdrag och livet, inför helt nya och främmande personer. Omorganisation och personalomkastning vekar vara något av ett signum för åtminstone kommunen i den här stan.
Varje år upplever jag samma sak. Ett slags möte av intresse som ska verka och kännas genuint, det hela går ju ut på att jag lämnar ut såväl mig själv som mina uppdragsgivare, men som ju egentligen bara är tjänstemässigt. Det är en slags hastig uppdatering som skall skapa helhetsbild och sen ligga till grund för fortsättningen. Och ju därför inte kan bli annat än just ett beslutsfattande utifrån en timmas uppdatering.
Självklart framförde jag min kritik. Och hänvisade till andra kommuners mer fundametala intresse och uppdatering. Jag är trots allt van vid att få hembesök en gång i halvåret. Där både barnet/barnen och jag i hemmiljö får "prata ut". Jag har inget att dölja, men det förekommer ju ledsamt nog att både familjehem och deras uppdrag borde komma under luppen. På riktigt.
Vad jag dock inte kan förmå mig till att ifrågasätta, är socionomers faiblesse för ett visst uttryckssätt. Som de upprepar i det oändliga. Ja, jag drar alla över samma kam. Alla socionomer som jag själv har haft dialog med, både civilt och i tjänsten. Det har gått så långt att jag försöker memorera antal gånger jag hör "det". Det som både roar, oroar och irriterar mig. Och frågan är om jag inte också understundom känner mig hotad. Kanske för att jag inte begriper.
"tänker jag"
Vad är det för slags utfyllnad i talspråk? Varför säger man ditt och datt och sen avrundar meningen med: "tänker jag"?
Vem annars är det som tänker åt den som pratar? Och varför är det ett speciellt skrå som avrundar sina meningar på det viset? Är det för att t.ex markera flexibilitet, öppenhet, att beslut inte har fattats, att vi befinner oss på tankestadiet, att vi prövar oss fram här i dialogen, för att upprätthålla sämja och fred. Eller är det tex för att markera att nu tog jag beslut, såhär tycker jag, såhär har jag uppfattat att du beskrivit saken eller hör vad jag menar. Eller är det rent av så att socionomskrået har fastnat i ett uttryckssätt, ett verbalt tics, som ingen av dem själva hörsammar och eller ifrågasätter?
Jag upplever att det används både med huvet på sned och med blicken rakt riktad. För mig är det tyvärr inte samarbete när två, tre personer i dialog använder sig av ett annat språk.
För mig är det världsviktigt att jag varken i skrift eller tal svänger mig med fikonspråk. Jag gör mitt yttersta i kontakt med människor jag vanligtvis inte samtalar med, att snacka ur skägget, att säga som det är, att förklara och feedbacka så att vi är på samma nivå. För mig vore det direkt omöjligt att avrunda en endaste mening jag alldeles nyss förklarat med "tänker jag".
Risken finns nämligen, att allt det jag nyss har sagt, inte fastnar i minnet därför att den lyssnande hjärnan bara hörde precis det. Att "någon tänkte" och då börjar funderar på varför.
Mobilcancer
Min första mobiltelefon erhöll jag som "en present" från en bokklubb år 1986. Då var jag nästan ensam om att ha en tegelsten i handväskan. Det var just där den fick, och alla andra efterföljare har fått ligga. Redan då kändes det kymigt att bära runt på en apparat som alstrade värme, intill kroppen.
Läser nu i Aftonbladet om Interphone-studien som pekar på sambandet av vissa hjärntumörer, spottkörtel och hörselnervstumörer hos flitiga mobiltelefonanvändare.
Interphone är en så kallad fall–kontrollstudie, där personer med hjärntumör eller andra tumörer i huvudet jämförs med friska kontroller. Alla deltagare har frågats ut på ett standardiserat sätt om sina mobiltelefonvanor. Fyra tumörsjukdomar ingår i studien: gliom, meningiom, tumör i öronspottkörteln och akustikusneurinom, alltså tumör på hörselnerven. Sammanlagt omfattar studien cirka 6300 fall av tumörer, plus kontrollerna. Källa: Läkartidningen
Det finns alltså all anledning att begränsa barns & ungdomars användande av sin strålande mobiltelefon. Då tänker jag inte "bara" att de ska dra öronen åt sig. Nej, om telefonerna strålar fram tumörer i skallen, vad gör de då inte mot underliv och andra organ som finns innanför klädernas fickor?
Och vi vuxna såklart.
Mer handväskor åt folket!
Volymeffekt
Alkohol är så förbaskat förljuget. Jag blir världens bästa på två klunkar vin. Då kan jag inte bara sjunga. Jag kan dansa, är charmig, sexig, rolig och hanterar i stort sett allt. Och inte nog med det. Alla andra kan sjunga, är charmiga, sexiga, roliga och hanterar det mesta - inklusive mig.
Men, det blir inte precis bättre med centilitrarna. Det jag upplever på två klunkar, dvs första lilla ruset är: thats it. Roligare än så blir det faktiskt inte. Man kan eventuellt upprätthålla känslan en stund, ett tag. Och man kan om möjligt få för sig att det "kan" bli ännu bättre, men det gör det inte.
Man blir billig i drift efter såna här insikter...
Budgivning
Får per automatik rast med jämna mellanrum i skolarbetet nu. Mobiltelefonen signalerar nämligen om flera budgivningar på Tradera som håller på att gå ut. 
Just för tillfället har jag massor med objekt i min bevakningslista. Det mesta är bara sånt jag är nyfiken på, men inte riktigt beredd att slåss för. Det är samlarprylar, vintage, flärd och loppis. Två saker ska jag ha. Kosta vad det kosta vill. Igår kostade det billigt, idag kan det bli värre.
Om en stund ställer jag äggklockan...
Ovant
För det som givits. Fast det är väl framtidens melodi.
Rättigheter och skyldigheter har fått ny innebörd.
Eller i alla fall omkastad.
