Omorganisationseffekter
Tänkte mig en veckosammanfattning från mitt och tossiga morsans perspektiv.
Söndag upptäckte jag infektionen som kom att bli föremål för såväl daglig omläggnig som medicinering. Det var ju också då jag upptäckte fyra gamla matlådor i kylen. Tidningar och andra grovsopor sedan två veckor tillbaka, för att inte tala om de tre mat-sop-påsar som "väntade" under diskbänken. Som vanligt var där oxå kladd på köksskåp och golvet fullt av smulor.
Måndag var jag hos henne för att förbereda inför läkarbesök kommande förmiddag. Man vill ju inte att ens tossiga morsa ska gå till doktorn utan rena kalsonger liksom. Och det räckte ju redan med att förra besöket gick om intet. Så, som den kontrollerade dotter jag är, hängdes och placerades det fram kläder från topp till tå. Inkl vad som skulle med till vårdcentralen.
Tisdag ringde jag för att kolla hur läkarbesöket förlöpte, bara för att upptäcka att hon inte hade varit där. Ingen hemtjänstpersonal hade, trots att det var bokat sedan länge kommit för att putta iväg sig själv och henne.
Samtalet med tjänstgörande distriktsköterska blev därefter. Bägaren rann över. Min mamma är vad man kan kalla för en fattigpensionär trots att hon har arbetat i stort sett hela sitt liv. De 2500kr det kostar att ha hemtjänst är hela hennes marginal. Eller minus. Det finns inte ens utrymme för en bukett blommor i hennes ekonomi och det retar mig till förbannelse att servicen är så dålig. Distrikssköterskan lovade i sin tur att ta tag i personalen. För övrigt fick jag veta att morsans ordinarie sköterska inte längre hör till tantens adress. Nu var det nån annan som skulle kontaktas.
Onsdag ringer den nya sköterskan mig för att meddela ny tid hos doktorn. Hos en nybakad läkare (AT?) som hon skyndade sig att deklarera som "ung men bra" (vad står det för?). Intuitivt kände jag aversionen att prata om de klagomål jag hade fört fram dagen innan. Hon slingrade sig med "men" tills hon tog fart och framförde att min mamma minsann inte var så lätt att handskas med. Att hon körde en del av personalen på dörren. Att hon inte alltid vill samarbeta. Samtalet blev så meningslöst att jag där och då bestämde mig för att aldrig nånsin kontakta henne. Hädanefter ska allt fotodokumenteras och sändas till överordnad, om jag (må gud förbjuda) har mer att klaga på. Det går över mitt förtstånd att en sköterska öht tvistar med en dotter som har en dement mamma. Och det går definitivt över mitt förstånd att man "låter" demensen försvara att soporna inte bärs ut eller att mat serveras i plastlåda med enbart en gaffel till och dessutom vid rumsbordet.
Torsdag upptäcks efter min arbetstid att någon har ringt min mobiltelefon från hemtjänsten. Ringer upp men får inget svar.
Fredag görs nya försök på hemtjänstnumret. Via kommunväxeln får jag veta att numret endast kan användas för utgående samtal. Blir kopplad till hemligt mobilnummer där ingen svarar. Pratar in ett meddelande och framför att min oro vill att de ska kontakta mig. Fem timmar senare ringer mammas "nya" kontaktperson. Man har gjort omorganistaion och hon förstår om jag/vi inte hänger med i svängarna eftersom de inte gör det själva. Det är en helylletjej som har varit med länge, det hörs. Hon är trevlig, empatisk, vettig och vill min mamma väl. Hon berättar för mig hur uppdraget hos tossiga morsan ser ut och har god kännedom om hur man möter förvirrade människor utan att ta eventuellt aggressiva utfall personligt. Hon pratar om att "lirka", att "möta där de befinner sig" och om konsten som inte borde vara en konst i mötet med såväl omsorgstagare och deras anhöriga. Hon sätter spiken på vad det är att vara proffessionell. Hon bekräftar att jag inte ska behöva vara annat än dotter till min mamma.
Jag blev berörd och ville bara gråta efter samtalet...
Så, nu kör jag på ett varv till. Och tror på att nästa veckas läkarbesök ska ge min mamma livskvalitet. Att de två nya kontaktpersonerna (vars namn ger vink om både livserfarenhet och den kultur som tilltalar tossiga morsan mest) ska få ordning på uppdraget. Jag vill lita på att man gör allt man kan men går det inte, så har man åtminstone inte en nagel i ögat till henne utan fortsätter nästa dag som om ingenting har hänt. Eller kontaktar nån av oss barn istället för att kasta in en matlåda till och låta sopberget växa.
Jag tror. Åtminstone till nästa omorganistation.
Söndag upptäckte jag infektionen som kom att bli föremål för såväl daglig omläggnig som medicinering. Det var ju också då jag upptäckte fyra gamla matlådor i kylen. Tidningar och andra grovsopor sedan två veckor tillbaka, för att inte tala om de tre mat-sop-påsar som "väntade" under diskbänken. Som vanligt var där oxå kladd på köksskåp och golvet fullt av smulor.
Måndag var jag hos henne för att förbereda inför läkarbesök kommande förmiddag. Man vill ju inte att ens tossiga morsa ska gå till doktorn utan rena kalsonger liksom. Och det räckte ju redan med att förra besöket gick om intet. Så, som den kontrollerade dotter jag är, hängdes och placerades det fram kläder från topp till tå. Inkl vad som skulle med till vårdcentralen.
Tisdag ringde jag för att kolla hur läkarbesöket förlöpte, bara för att upptäcka att hon inte hade varit där. Ingen hemtjänstpersonal hade, trots att det var bokat sedan länge kommit för att putta iväg sig själv och henne.
Samtalet med tjänstgörande distriktsköterska blev därefter. Bägaren rann över. Min mamma är vad man kan kalla för en fattigpensionär trots att hon har arbetat i stort sett hela sitt liv. De 2500kr det kostar att ha hemtjänst är hela hennes marginal. Eller minus. Det finns inte ens utrymme för en bukett blommor i hennes ekonomi och det retar mig till förbannelse att servicen är så dålig. Distrikssköterskan lovade i sin tur att ta tag i personalen. För övrigt fick jag veta att morsans ordinarie sköterska inte längre hör till tantens adress. Nu var det nån annan som skulle kontaktas.
Onsdag ringer den nya sköterskan mig för att meddela ny tid hos doktorn. Hos en nybakad läkare (AT?) som hon skyndade sig att deklarera som "ung men bra" (vad står det för?). Intuitivt kände jag aversionen att prata om de klagomål jag hade fört fram dagen innan. Hon slingrade sig med "men" tills hon tog fart och framförde att min mamma minsann inte var så lätt att handskas med. Att hon körde en del av personalen på dörren. Att hon inte alltid vill samarbeta. Samtalet blev så meningslöst att jag där och då bestämde mig för att aldrig nånsin kontakta henne. Hädanefter ska allt fotodokumenteras och sändas till överordnad, om jag (må gud förbjuda) har mer att klaga på. Det går över mitt förtstånd att en sköterska öht tvistar med en dotter som har en dement mamma. Och det går definitivt över mitt förstånd att man "låter" demensen försvara att soporna inte bärs ut eller att mat serveras i plastlåda med enbart en gaffel till och dessutom vid rumsbordet.
Torsdag upptäcks efter min arbetstid att någon har ringt min mobiltelefon från hemtjänsten. Ringer upp men får inget svar.
Fredag görs nya försök på hemtjänstnumret. Via kommunväxeln får jag veta att numret endast kan användas för utgående samtal. Blir kopplad till hemligt mobilnummer där ingen svarar. Pratar in ett meddelande och framför att min oro vill att de ska kontakta mig. Fem timmar senare ringer mammas "nya" kontaktperson. Man har gjort omorganistaion och hon förstår om jag/vi inte hänger med i svängarna eftersom de inte gör det själva. Det är en helylletjej som har varit med länge, det hörs. Hon är trevlig, empatisk, vettig och vill min mamma väl. Hon berättar för mig hur uppdraget hos tossiga morsan ser ut och har god kännedom om hur man möter förvirrade människor utan att ta eventuellt aggressiva utfall personligt. Hon pratar om att "lirka", att "möta där de befinner sig" och om konsten som inte borde vara en konst i mötet med såväl omsorgstagare och deras anhöriga. Hon sätter spiken på vad det är att vara proffessionell. Hon bekräftar att jag inte ska behöva vara annat än dotter till min mamma.
Jag blev berörd och ville bara gråta efter samtalet...
Så, nu kör jag på ett varv till. Och tror på att nästa veckas läkarbesök ska ge min mamma livskvalitet. Att de två nya kontaktpersonerna (vars namn ger vink om både livserfarenhet och den kultur som tilltalar tossiga morsan mest) ska få ordning på uppdraget. Jag vill lita på att man gör allt man kan men går det inte, så har man åtminstone inte en nagel i ögat till henne utan fortsätter nästa dag som om ingenting har hänt. Eller kontaktar nån av oss barn istället för att kasta in en matlåda till och låta sopberget växa.
Jag tror. Åtminstone till nästa omorganistation.
Äppelkindad
Senast jag var hemma hos tossiga morsan var hon krasslig. Jag hade fått vetat det redan på telefon innan. Att hon inte hade kommit ur särken än, och när jag anlände en bit efter lunch var hon fortfarande kvar i den. Jag trodde att det kanske var influensavaccinet som satt sina spår. Som alltid hade jag kylvaror med mig och det tog en stund både att rensa upp och ur i kylen, plocka in det färska, sortera ur gamla tidningar och röja av innan vi hamnade mitt framför varandra. Först då fick jag se äpplet!
Min tossiga gamla morsa hade vad man först kunde tro, ett halvt rött vinteräpple på höger kind. En infektion som hette duga alltså. Svullnaden drog sig både uppåt pannan, över näsan och ner mot käken. Och hon var påverkad av den.
Först då insåg jag också hur det till fullo är ställt med en del som besöker henne. Personal alltså. Jag hade så nyss tagit med mig matlådan till köket. Den grå motbjudande stora matlådan i sönderdiskad hårdplast, som stod på vardagsrumsbordet tillsammans med en gaffel. Någon hade serverat henne där. Inte lagt upp på tallrik. Inte dukat med bestick, glas och servett. Nej någon hade ställt tossiga morsans matlåda, tillsammans med en gaffel på rumsbordet eftersom hon troligen låg där och slumrade i särk och morgonrock, framför teven vid lunch. Krasslig av en otäck infektion i ansiktet.
- Men mamma, kommer det inte personal till dig tre gånger om dagen, har ingen sagt nåt om kinden till dig?
- Jodå, men de ser väl för fan knappt om jag är hemma ens.
Distriktssköterskan som kontaktades lovade räfs och rättarting kommande morgonmöte. Det ska bli mig ett sant nöje att identifiera den eventuella skillnaden i omvårdnad. Löneskillnad är det ju sen länge. Uskor i hemtjänst har inte så sällan högre lön än syrror. Hur det nu kan vara möjligt.
Min tossiga gamla morsa hade vad man först kunde tro, ett halvt rött vinteräpple på höger kind. En infektion som hette duga alltså. Svullnaden drog sig både uppåt pannan, över näsan och ner mot käken. Och hon var påverkad av den.
Först då insåg jag också hur det till fullo är ställt med en del som besöker henne. Personal alltså. Jag hade så nyss tagit med mig matlådan till köket. Den grå motbjudande stora matlådan i sönderdiskad hårdplast, som stod på vardagsrumsbordet tillsammans med en gaffel. Någon hade serverat henne där. Inte lagt upp på tallrik. Inte dukat med bestick, glas och servett. Nej någon hade ställt tossiga morsans matlåda, tillsammans med en gaffel på rumsbordet eftersom hon troligen låg där och slumrade i särk och morgonrock, framför teven vid lunch. Krasslig av en otäck infektion i ansiktet.
- Men mamma, kommer det inte personal till dig tre gånger om dagen, har ingen sagt nåt om kinden till dig?
- Jodå, men de ser väl för fan knappt om jag är hemma ens.
Distriktssköterskan som kontaktades lovade räfs och rättarting kommande morgonmöte. Det ska bli mig ett sant nöje att identifiera den eventuella skillnaden i omvårdnad. Löneskillnad är det ju sen länge. Uskor i hemtjänst har inte så sällan högre lön än syrror. Hur det nu kan vara möjligt.
Saffransmorsa
Berättade för tossiga morsan att saffran kommer att bli rasande dyrt i år. Skörden i Iran lär inte vara värd namnet och priserna, huggsexan blir därefter. Hon fick veta att jag t.o.m hört talas om bristvara. Tossiga morsan håller ju inte reda på så värst mycket dessa dagar. Hon hittar inte sina egna saker. Hon hittar inte i sitt hem. Ibland vet hon inte ens vart hon är.
Denna förvirring gäller dock inte så ädla saker som saffran. Plötsligt reste hon sig upp. Gick mot skafferiet. Tog fram en liten låda och fiskade upp två kuvert saffran och sa:
- Det här har jag vetat länge att jag hade, nu blir vi tack o lov inte utan saffransbröd i år heller!
Denna förvirring gäller dock inte så ädla saker som saffran. Plötsligt reste hon sig upp. Gick mot skafferiet. Tog fram en liten låda och fiskade upp två kuvert saffran och sa:
- Det här har jag vetat länge att jag hade, nu blir vi tack o lov inte utan saffransbröd i år heller!
80-årsfest
Tossiga morsan har passerat 80-strecket.
Och hon gjorde det med dunder o brak. Eller i alla fall med barn och barnbarn. På en herrgård och till hambo.
Tossiga morsan är så makalöst seg i vändningarna att jag både skulle hinna åka till macken och tanka bilen full och ta en tur förbi skogen för inhämtning av 2-3 liter bär, innan hon kommit från sin port till soprummet. En promenad på sisådär 50 meter. Om ens.
Men på herrgården, där dansade hon. Inte Mazurka, Schottis och Snoa som förr kanske. Men hon var uppe för styrdans med både sin enfödde favoritson, barnbarn, kvinnfolk och undertecknad.
Det "kan" förstås haft betydelse med vinet. Vår mor har i det närmaste levt ett alkoholfritt liv. Men nu höll
hon tillgodo med både det vita till förrätten och det röda till varmrätten. Förutom att hon drack mingelrosé innan. Inga mängder förstås, men tillräckligt för att danslusten i benen skulle väckas. Med besked.
Jag trodde väl aldrig att hon skulle mäkta med en hambo, men där gick jag bet.
Nästa vända till soprummet blir nog en baggis. Och bilen förblir antagligen smutsig. Nu vet jag ju vad hon går för...
Tror att det var ett jättebra beslut vi tog. Man kommer liksom till en ålder, när den enda gång "alla" sammanstrålar är på begravningar. Nu sågs vi under lättsamma former. Och la nog grunden för att nästa tungsinta sammankomst blir en aning mer hanterlig. Om inte annat, så får vi då prata om när tossiga morsan mot alla odds dansade mest av alla på festen.
Och hon gjorde det med dunder o brak. Eller i alla fall med barn och barnbarn. På en herrgård och till hambo.
Tossiga morsan är så makalöst seg i vändningarna att jag både skulle hinna åka till macken och tanka bilen full och ta en tur förbi skogen för inhämtning av 2-3 liter bär, innan hon kommit från sin port till soprummet. En promenad på sisådär 50 meter. Om ens.
Men på herrgården, där dansade hon. Inte Mazurka, Schottis och Snoa som förr kanske. Men hon var uppe för styrdans med både sin enfödde favoritson, barnbarn, kvinnfolk och undertecknad.
Det "kan" förstås haft betydelse med vinet. Vår mor har i det närmaste levt ett alkoholfritt liv. Men nu höll
hon tillgodo med både det vita till förrätten och det röda till varmrätten. Förutom att hon drack mingelrosé innan. Inga mängder förstås, men tillräckligt för att danslusten i benen skulle väckas. Med besked.
Jag trodde väl aldrig att hon skulle mäkta med en hambo, men där gick jag bet.
Nästa vända till soprummet blir nog en baggis. Och bilen förblir antagligen smutsig. Nu vet jag ju vad hon går för...
Tror att det var ett jättebra beslut vi tog. Man kommer liksom till en ålder, när den enda gång "alla" sammanstrålar är på begravningar. Nu sågs vi under lättsamma former. Och la nog grunden för att nästa tungsinta sammankomst blir en aning mer hanterlig. Om inte annat, så får vi då prata om när tossiga morsan mot alla odds dansade mest av alla på festen.
Uppvaktad
Den tossiga morsan har hemmet fullt av blomster. Fyller man 80 bast, blir det lätt så. Hon uppvaktades ikväll av oss som finns i stan. Med räkmacka och chokladbiskvi. Stor fest stundar till helgen, men att uppmärksamma henne på sin dag kändes ju ändå viktigt.
I min värld är det straff på två sorters blomster som uppvaktning till en högtid.
Nejlikor och Krysantemum i alla modeller och färger.
Spöstraff alltså.
Som vanligt när det gäller gamlingar i allmänhet och dementa i synnerhet, riktade jag in mig på något riktigt färgglatt till buketten. Jag plockade ihop en bukett rosor i allehanda färger. Chockrosa, knallröda och brandgula. Expediten ville hjälpa till och hon fick fria tyglar:
- Nu kommer du nog inte tycka att jag har smak men vänta ska du se, sa hon medan hon stack ner massor av små krysantemum på kvist i rosenbuketten. Brandgula kronblad med illgrön mitt. Fan tar den som misstror mig, i mitt skrå - så jag fann ingen anledning att misstro denna florist. Det fick bli rosor + Krysantemum, precis som hon föreslog, även om jag inte själv tyckte att det synkade.
Stora lilleman blev uppmanad, eller för att säga som det är: tvingad, att uppvakta sin mormor med egna blomster. Han valde en färdig bukett och stånkade högt när jag dessutom tvingade honom att backa bandet och komplettera med ett kort. Han köpte mitt förslag och valde ett billigt och barnsligt kort med en kattunge.
Tanten har idag fått mer blommor än hon äger vaser till. Stora fina färggranna buketter. Massor med rosor. Och vi ställde till med finfina räkmackor och dukade i salen. Hon var stolt, det märktes. Och hon pratade så mycket om att "de" hade ringt från västerbotten, så att hon till slut själv fick för sig att hon nyligen hade varit däruppe.
Och när vi slutligen skulle återvända till vårt, summerade hon det jag redan flera gånger under kvällen både hade hört och förstått:
- Ni ska ha stort tack!
- Och den som har köpt de här fina (pekar på krysantemum) ska veta att: jag har aldrig förr fått så fina blommor.
- Och den som köpte kortet med kattungen - det är någon med riktig smak, det måste jag säga!
Sedärja, det enklaste är oftast det bästa. Man ska inte bli snopen. Och särskilt inte när det handlar om människor i tossiga morsans klass. Då finns inga spöstraff längre.
I min värld är det straff på två sorters blomster som uppvaktning till en högtid.
Nejlikor och Krysantemum i alla modeller och färger.
Spöstraff alltså.
Som vanligt när det gäller gamlingar i allmänhet och dementa i synnerhet, riktade jag in mig på något riktigt färgglatt till buketten. Jag plockade ihop en bukett rosor i allehanda färger. Chockrosa, knallröda och brandgula. Expediten ville hjälpa till och hon fick fria tyglar:
- Nu kommer du nog inte tycka att jag har smak men vänta ska du se, sa hon medan hon stack ner massor av små krysantemum på kvist i rosenbuketten. Brandgula kronblad med illgrön mitt. Fan tar den som misstror mig, i mitt skrå - så jag fann ingen anledning att misstro denna florist. Det fick bli rosor + Krysantemum, precis som hon föreslog, även om jag inte själv tyckte att det synkade.
Stora lilleman blev uppmanad, eller för att säga som det är: tvingad, att uppvakta sin mormor med egna blomster. Han valde en färdig bukett och stånkade högt när jag dessutom tvingade honom att backa bandet och komplettera med ett kort. Han köpte mitt förslag och valde ett billigt och barnsligt kort med en kattunge.
Tanten har idag fått mer blommor än hon äger vaser till. Stora fina färggranna buketter. Massor med rosor. Och vi ställde till med finfina räkmackor och dukade i salen. Hon var stolt, det märktes. Och hon pratade så mycket om att "de" hade ringt från västerbotten, så att hon till slut själv fick för sig att hon nyligen hade varit däruppe.
Och när vi slutligen skulle återvända till vårt, summerade hon det jag redan flera gånger under kvällen både hade hört och förstått:
- Ni ska ha stort tack!
- Och den som har köpt de här fina (pekar på krysantemum) ska veta att: jag har aldrig förr fått så fina blommor.
- Och den som köpte kortet med kattungen - det är någon med riktig smak, det måste jag säga!
Sedärja, det enklaste är oftast det bästa. Man ska inte bli snopen. Och särskilt inte när det handlar om människor i tossiga morsans klass. Då finns inga spöstraff längre.
Telefonkontroll
Försöker få tag i tossiga morsan. Hon fyller 80 år imorgon och jag har flera gånger fått lova att påminna exakt när det närmar sig. Hon svarar inte. Eller, det vill säga att det känns som om hon svarar, men jag når ändå inte fram. Bestämmer mig för att inte ge upp. Alla signalerna ska få gå fram. Och till slut svarar hon äntligen.
- Sover du mamma?
- Nej, det kan ingen människa sova så som du ringer.
- Men varför svarar du inte då?
- Jag gör ju det.
- I vilken telefon?
- I den svarta.
- Har du en svart telefon?
- Nej, jag kom precis på att det ju inte är nån telefon.
- Vad är det då?
- Det är en grej som man har till teven.
- Fjärrkontrollen?
- Just det, så heter det.
- Använder du den som telefon?
- Nej, jag sa ju just det, att jag svarar och svarar, men det funkar ju inte!
- Sover du mamma?
- Nej, det kan ingen människa sova så som du ringer.
- Men varför svarar du inte då?
- Jag gör ju det.
- I vilken telefon?
- I den svarta.
- Har du en svart telefon?
- Nej, jag kom precis på att det ju inte är nån telefon.
- Vad är det då?
- Det är en grej som man har till teven.
- Fjärrkontrollen?
- Just det, så heter det.
- Använder du den som telefon?
- Nej, jag sa ju just det, att jag svarar och svarar, men det funkar ju inte!
Vilsen
- Hallå, det är Maria!
- Jahejdu, det är mora din.
- Hej mamma, hur är det?
- Jo, jag undrar om du kommer hit sen?
- Hit vartdå?
- Ja hit, där jag är.
- Vart är du då?
- Det vet jag inte.
- Är du inte hemma hos dig?
- Vet inte. Men det är min bokhylla som står här framför mig.
- Vart var du innan du kom dit då?
- Det känns som om jag var hemma hos mig.
- Okej, du kanske var i köket?
- I mitt kök?
- Ja...
- Är inte det här köket ditt?
- Nej, jag har ju ett eget kök här på norr vet du.
- Men bor inte du här?
- Nej, jag bor här och Du bor där.
- Ja, då går jag o lägger mig nu då. Jag känner mig lite vilsen.
Barna
Har haft några timmar med tossiga morsan ikväll. Veckohandling. Tidningsrens. Genomgång av post. Check av städning, växter, tvätt och balkong. Och, försök till samkväm. Det går si och så. Hon är ganska skojig in emellan. Men, så är hon ganska lessen och rädd också.
Hennes fem barn kom ju i två kullar. Hennes yngsta och äldsta döttrar är döda sedan många år. Mig tilltalar hon "som om" jag var hennes äldsta och det brukar fungera ganska bra. Det kan stundom till o med bli lite lustigt, när hon pratar "om" mig, till mig. Eller när hon frågar "om jag hört nåt från Maria".
Vi skrattade i alla fall. Och hon mumsade på lite godis som jag hade köpt. Det blir mest redovisning om vem som rör sig utanför när vi samkvämar på det viset. Jag får veta att skatorna är så tysta och städade. Att igelkotten kommer varje kväll. Att nån unge i lekparken skriker och så lutar hon sig mot rutan sådär som gamla människor gör. För att förtydliga att det de berättar, finns där ute.
Precis när jag tyckte att vi hade det rätt så bra, så kom frågan:
- Var är barna då?
- Vilka barn mamma?
- Du förlöjligar mig när du säger sådär!
- Nej, jag undrar vilka barn det är och vad det är som oroar dig?
- Jag tycker att de ska komma in nu. Det blir snart mörkt och det kan finnas fulla killar ute på kvällen.
- Jo, jag förstår att du blir orolig. Vilka barn är det som vi ska ropa in?
- Det är Maria & Teresa. Eller i alla fall den lilla.
- Hur tänker du nu?
- Det är så konstigt att jag aldrig var rädd när Ni var små, men småflickorna är jag orolig för varje kväll.
- Vad vill du få in dem för?
- Jag ska väl laga lite mat åt dem och sådär...
- Är du rädd att du inte klarar det?
- Ja, jag kanske inte klarar av att ha småbarn längre...
Hennes fem barn kom ju i två kullar. Hennes yngsta och äldsta döttrar är döda sedan många år. Mig tilltalar hon "som om" jag var hennes äldsta och det brukar fungera ganska bra. Det kan stundom till o med bli lite lustigt, när hon pratar "om" mig, till mig. Eller när hon frågar "om jag hört nåt från Maria".
Vi skrattade i alla fall. Och hon mumsade på lite godis som jag hade köpt. Det blir mest redovisning om vem som rör sig utanför när vi samkvämar på det viset. Jag får veta att skatorna är så tysta och städade. Att igelkotten kommer varje kväll. Att nån unge i lekparken skriker och så lutar hon sig mot rutan sådär som gamla människor gör. För att förtydliga att det de berättar, finns där ute.
Precis när jag tyckte att vi hade det rätt så bra, så kom frågan:
- Var är barna då?
- Vilka barn mamma?
- Du förlöjligar mig när du säger sådär!
- Nej, jag undrar vilka barn det är och vad det är som oroar dig?
- Jag tycker att de ska komma in nu. Det blir snart mörkt och det kan finnas fulla killar ute på kvällen.
- Jo, jag förstår att du blir orolig. Vilka barn är det som vi ska ropa in?
- Det är Maria & Teresa. Eller i alla fall den lilla.
- Hur tänker du nu?
- Det är så konstigt att jag aldrig var rädd när Ni var små, men småflickorna är jag orolig för varje kväll.
- Vad vill du få in dem för?
- Jag ska väl laga lite mat åt dem och sådär...
- Är du rädd att du inte klarar det?
- Ja, jag kanske inte klarar av att ha småbarn längre...
Modersinformation
- Har en såndär lite ettrig fluga här.
- En blomfluga?
- Ja, och nu försöker jag få det här bandet in i nålshålet, men det vill sig inte.
- Vadå, trär du en synål med tråd?
- Nej, det är ett band.
- Men det går väl inte in ett band i ett nålsöga?
- Det är en säkerhetsnål begriper du väl!
- Jaha, vad ska du ha den till?
- Jag ska trä tillbaka bandet i de här byxorna.
- Jaha...
- Ja, och nu är flugan borta.
- Jaha, vad menar du nu mamma?
- Ja, att det var allt jag ville. Nu behöver du inte ringa hit mer idag.
- En blomfluga?
- Ja, och nu försöker jag få det här bandet in i nålshålet, men det vill sig inte.
- Vadå, trär du en synål med tråd?
- Nej, det är ett band.
- Men det går väl inte in ett band i ett nålsöga?
- Det är en säkerhetsnål begriper du väl!
- Jaha, vad ska du ha den till?
- Jag ska trä tillbaka bandet i de här byxorna.
- Jaha...
- Ja, och nu är flugan borta.
- Jaha, vad menar du nu mamma?
- Ja, att det var allt jag ville. Nu behöver du inte ringa hit mer idag.
Telefonsug
Jag dammsuger och plötsligt ringer telefonen. Stampar till på knappen och rör mig emot signalen, som lika fort tar slut. Återvänder till dammsugaren, startar och ska precis styra mot hallen när signalen är där igen. Samma visa igen. Och samma resultat. En signal och inget mer.
Hinner ut i hallen. Dammsuger med akrobatisk hållning mellan dojjor och under pjuckhyllan. Då är signalen där igen. Kastar mig handlöst utan att stänga av. Tänker att det är tossiga morsan som är i nöd. En signal och inget mer för tredje gången. Ringer upp henne istället men där tutar det upptaget.
Återvänder. Hör telefonhistorien upprepa sig och tänker att jag struntar i det. Jag tänker inte svara förrän det rör sig om åtminstone två signaler.
Tar ändå med mig telefonen och dammsugaren till köket. Lägger luren på en bänk och startar maskinen. Så ringer det så fint en signal igen, till o med innan jag hinner vända mig om mot telefonen. Nä, nu jäklar...
- Men mamma, varför gör du sådär. Ringer hit och lägger på innan jag hinner svara?
- Vadå, har jag ringt?
- Har du inte det. Ringt till Maria alldeles nyss?
- Jo, det har jag.
- Men varför lägger du på?
- Har jag lagt på luren?
- Ja, fem gånger och jag dammsuger här och hinner inte svara när du bara ringer en signal!
- Har jag ringt fem gånger och du inte har hunnit svara?
- Ja, det har du.
- Men skit i att dammsuga då, det är bara onödigt!
Hinner ut i hallen. Dammsuger med akrobatisk hållning mellan dojjor och under pjuckhyllan. Då är signalen där igen. Kastar mig handlöst utan att stänga av. Tänker att det är tossiga morsan som är i nöd. En signal och inget mer för tredje gången. Ringer upp henne istället men där tutar det upptaget.
Återvänder. Hör telefonhistorien upprepa sig och tänker att jag struntar i det. Jag tänker inte svara förrän det rör sig om åtminstone två signaler.
Tar ändå med mig telefonen och dammsugaren till köket. Lägger luren på en bänk och startar maskinen. Så ringer det så fint en signal igen, till o med innan jag hinner vända mig om mot telefonen. Nä, nu jäklar...
- Men mamma, varför gör du sådär. Ringer hit och lägger på innan jag hinner svara?
- Vadå, har jag ringt?
- Har du inte det. Ringt till Maria alldeles nyss?
- Jo, det har jag.
- Men varför lägger du på?
- Har jag lagt på luren?
- Ja, fem gånger och jag dammsuger här och hinner inte svara när du bara ringer en signal!
- Har jag ringt fem gånger och du inte har hunnit svara?
- Ja, det har du.
- Men skit i att dammsuga då, det är bara onödigt!
47
- Vart har du gjort av din väggalmanacka mamma?
- Det vet jag inte, jag tog ner den för att jag tror att det var nåt jag skulle upptäcka.
- Var det en födelsedag tror du?
- Jaa!! Vems kan det vara?
- Nån unge kanske?
- Har jag en unge som fyller år snart?
- Ja, två. När är dina ungar födda?
- Men herregud, olika dagar fattar du väl!
- Jovisst, men vilka datum?
- Det vet jag inte alls längre.
Försök att minnas. Årtal går fint men inte datum.
- Jag fyller år imorgon.
- Nää, gör du det!? Hur mycket fyller du?
- Gissa mamma. Hur gammal kan jag vara?
- 18-20 tror jag...
- Va? Skojar du nu?
- Nej, inte en dag mer än 20.
- Mamma, jag fyller 47år imorgon.
- Gode gud hjälp mig! Är du SÅ gammal? Hur har det gått till? Och hur gammal är inte jag då!?
- Det vet jag inte, jag tog ner den för att jag tror att det var nåt jag skulle upptäcka.
- Var det en födelsedag tror du?
- Jaa!! Vems kan det vara?
- Nån unge kanske?
- Har jag en unge som fyller år snart?
- Ja, två. När är dina ungar födda?
- Men herregud, olika dagar fattar du väl!
- Jovisst, men vilka datum?
- Det vet jag inte alls längre.
Försök att minnas. Årtal går fint men inte datum.
- Jag fyller år imorgon.
- Nää, gör du det!? Hur mycket fyller du?
- Gissa mamma. Hur gammal kan jag vara?
- 18-20 tror jag...
- Va? Skojar du nu?
- Nej, inte en dag mer än 20.
- Mamma, jag fyller 47år imorgon.
- Gode gud hjälp mig! Är du SÅ gammal? Hur har det gått till? Och hur gammal är inte jag då!?
Öron
Tossiga morsans prekära situation är stundom rätt så skojig. Är man som hon, blir man distanslös. I och för sig ganska jobbigt, och framförallt tråkigt när det handlar om svordomar och andra otäcka påståenden. Men annars "kan" de där spontana och gränslösa kopplingarna få mig att flabba.
Hon fick läsa artikeln från NA.
Texten gör mig mycket nöjd, men det är ingen bild som jag är stolt över precis. Jag ser så sammanbiten ut. Och jag får lov att inse mig gammal och ruskigt lik morsan. Hon orkade aldrig läsa texten. Men hon tittade länge på bilden och sa:
- Herregud vilka stora öron du har!
Hon fick läsa artikeln från NA.
Texten gör mig mycket nöjd, men det är ingen bild som jag är stolt över precis. Jag ser så sammanbiten ut. Och jag får lov att inse mig gammal och ruskigt lik morsan. Hon orkade aldrig läsa texten. Men hon tittade länge på bilden och sa:
- Herregud vilka stora öron du har!
Teknikmorsa
Det kom in lite nya teknikprylar i mitt hem häromsistens. Hade inte ynglingen hjälpt mig hade jag varken skaffat dem eller ens fått igång dem. Jag är ingen teknisk idiot, men jag behärskar inte språket längre. Det blir som ryska för mig med alla nya begrepp. Om jag undrar hur det ska bli i framtiden är det bara att lyssna på min lilla mor.
Tossiga morsan´s köksradio har efter åratal kapitulerat.
Så, jag stack iväg för inköp av en ny. Det blev en (vad jag ville och trodde) enkel med bara tre rattar.
Lånad bild
* Fm/Off
* Tuning
* Volume
Den var fin tyckte hon. Så fin att hon ville att jag skulle köpa mig en själv.
Och den spelar lokalradio med finska nyheter lika bra som den förra.
- Vad betyder knapparna tror du mamma?
- Tuning är väl den man ändrar ton med? Och OFF betyder AV det vet jag!
Så tränade vi att stänga av och sätta på.
Fem gånger direkt efter varann. Varje gång var som helt ny för henne. Korttidsminnet vad gäller teknik visade sig vara helt jämförtbart med noll.
När jag skulle återvända till mitt frågade jag ändå, mest för att checka av hur illa det egentligen är:
- Fixar du att stänga av radion nu då mamma?
- Ja, det är klart. Jag drar ur sladden bara!
Tossiga morsan´s köksradio har efter åratal kapitulerat.
Så, jag stack iväg för inköp av en ny. Det blev en (vad jag ville och trodde) enkel med bara tre rattar.
Lånad bild* Fm/Off
* Tuning
* Volume
Den var fin tyckte hon. Så fin att hon ville att jag skulle köpa mig en själv.
Och den spelar lokalradio med finska nyheter lika bra som den förra.
- Vad betyder knapparna tror du mamma?
- Tuning är väl den man ändrar ton med? Och OFF betyder AV det vet jag!
Så tränade vi att stänga av och sätta på.
Fem gånger direkt efter varann. Varje gång var som helt ny för henne. Korttidsminnet vad gäller teknik visade sig vara helt jämförtbart med noll.
När jag skulle återvända till mitt frågade jag ändå, mest för att checka av hur illa det egentligen är:
- Fixar du att stänga av radion nu då mamma?
- Ja, det är klart. Jag drar ur sladden bara!
Kontroll
Någon har googlat sig in på min blogg:
Alltså, här finns en del att läsa om min tossiga morsa. Som är dement. Och som
genom sin sjukdom och ohälsa eventuellt kontrollerar sin omgivning, men.
Bara det faktum att man ger sig till att googla på eländet man upplever och det visar
sig innehålla 119' 000 visningar på 0,23sek gör att "man" borde använda magkänslan
istället för att gå igenom alla urval. Där finns det nästan bara helt andra ohälsosamma
och sjuka berättelser.
Så Du som blev hänvisad hit: Strunta i Din mammas kontroll.
Kontrollera vad Du själv gör istället. Bl.a genom att inte googla på eländet. Det ger dig
ingen som helst energi. Ner med foten bara ;-)
Alltså, här finns en del att läsa om min tossiga morsa. Som är dement. Och som
genom sin sjukdom och ohälsa eventuellt kontrollerar sin omgivning, men.
Bara det faktum att man ger sig till att googla på eländet man upplever och det visar
sig innehålla 119' 000 visningar på 0,23sek gör att "man" borde använda magkänslan
istället för att gå igenom alla urval. Där finns det nästan bara helt andra ohälsosamma
och sjuka berättelser.
Så Du som blev hänvisad hit: Strunta i Din mammas kontroll.
Kontrollera vad Du själv gör istället. Bl.a genom att inte googla på eländet. Det ger dig
ingen som helst energi. Ner med foten bara ;-)
Uppdrag
Tossiga morsan har ju fått fullt utbud av hemtjänst.
De har uppdrag att göra det mesta för att hennes
tillvaro ska bli hanterbar. Och därmed att jag slipper.
Det enda jag s.a.s har kvar är handlingen. Dels har
hon katastrofsvårt att veta vad hon behöver och
eftersom jag står henne närmst och vet vad hon både
gillar och klarar av, var det ett lätt val att hålla kvar.
Dels blir handling en gång i veckan en naturlig anledning
för mig att finnas kvar för henne och därmed ha lite
kontakt. Sist men icke minst är det ju ändå någon som
måste ta ut pengar för inköp och ska jag ändå göra det,
kan jag ändå handla.
Förra veckan när jag kom dit var jag tvungen att både
städa och tvätta. Hemtjänsten hade missat sitt uppdrag.
Vid påringning skylldes det på både ditt o datt. Hur
vuxna människor i vården öht kan följa morsan in i
badrummet och förbise proppfull tvättkorg, fuktig
tvätt i maskinen och klaffsiga underkläder i en balja är
för mig alldeles obegripligt. Liksom hur man kan gå till
henne tre ggr per dag utan att se hur sopberget bara
växer och växer. Eller hur det knastrar under fötterna
av smulor.
Nu var jag där igår. Jag brukar handla på fredagar.
Då hade hemtjänsten handlat!
850gram ost
1 liter mjölk
Ett familjepack med rökt skinka
Okej, de hittar på andra uppdrag. Är det kanske därför de
missar vilket uppdrag biståndshandläggaren har beställt.
Kan säga att brevet som skall sändas kommer att bli tydligt.
Övertydligt.
Och framförallt kanske jag måste berätta för dem hur man
bäst hjälper en gammal människa med störning i
minnesfunktionen.
* De kan ju alltid berätta vilken dag det är.
* De kan ju hjälpa henne att ringa mig.
* De kan ev hjälpa henne att skriva inköpslista.
Om det är så att hon är i så jättebehov av tex ost.
De har uppdrag att göra det mesta för att hennes
tillvaro ska bli hanterbar. Och därmed att jag slipper.
Det enda jag s.a.s har kvar är handlingen. Dels har
hon katastrofsvårt att veta vad hon behöver och
eftersom jag står henne närmst och vet vad hon både
gillar och klarar av, var det ett lätt val att hålla kvar.
Dels blir handling en gång i veckan en naturlig anledning
för mig att finnas kvar för henne och därmed ha lite
kontakt. Sist men icke minst är det ju ändå någon som
måste ta ut pengar för inköp och ska jag ändå göra det,
kan jag ändå handla.
Förra veckan när jag kom dit var jag tvungen att både
städa och tvätta. Hemtjänsten hade missat sitt uppdrag.
Vid påringning skylldes det på både ditt o datt. Hur
vuxna människor i vården öht kan följa morsan in i
badrummet och förbise proppfull tvättkorg, fuktig
tvätt i maskinen och klaffsiga underkläder i en balja är
för mig alldeles obegripligt. Liksom hur man kan gå till
henne tre ggr per dag utan att se hur sopberget bara
växer och växer. Eller hur det knastrar under fötterna
av smulor.
Nu var jag där igår. Jag brukar handla på fredagar.
Då hade hemtjänsten handlat!
850gram ost
1 liter mjölk
Ett familjepack med rökt skinka
Okej, de hittar på andra uppdrag. Är det kanske därför de
missar vilket uppdrag biståndshandläggaren har beställt.
Kan säga att brevet som skall sändas kommer att bli tydligt.
Övertydligt.
Och framförallt kanske jag måste berätta för dem hur man
bäst hjälper en gammal människa med störning i
minnesfunktionen.
* De kan ju alltid berätta vilken dag det är.
* De kan ju hjälpa henne att ringa mig.
* De kan ev hjälpa henne att skriva inköpslista.
Om det är så att hon är i så jättebehov av tex ost.
Läraktig
- Det är midsommarafton i övermorgon mamma.
- Är det!?
- Ja, minns du vad vi gjorde ifjol?
- Nej...
- Du var med till Gällersta Forngård. Vi lyssnade på folkmusik och såg på hur de klädde midsommarstången.
- Jag minns bara att jag inte mådde bra.
- Du mådde nog bra i kroppen, men du var förfärligt ilsken.
- Var jag!? Det känns som om jag var sjuk.
- Nejdå, du åt korv, tog lotter och pratade med gamla bekanta.
- Vad var jag ilsken för då?
- För att du fick ha med dig rollatorn.
- Ville jag inte det ?
- Nej, du ville att jag skulle dra den jävla rollatorn om det nu var så jävla roligt.
- Ja just det! Ta inte med mig dit igen i år är du snäll!
- Nä, det får du garanti på mamma, det kommer aldrig mer att hända.
- Gud va´ bra. Du bevisar att du kan ta lärdom när man är riktigt tydlig mot dig.
- Är det!?
- Ja, minns du vad vi gjorde ifjol?
- Nej...
- Du var med till Gällersta Forngård. Vi lyssnade på folkmusik och såg på hur de klädde midsommarstången.
- Jag minns bara att jag inte mådde bra.
- Du mådde nog bra i kroppen, men du var förfärligt ilsken.
- Var jag!? Det känns som om jag var sjuk.
- Nejdå, du åt korv, tog lotter och pratade med gamla bekanta.
- Vad var jag ilsken för då?
- För att du fick ha med dig rollatorn.
- Ville jag inte det ?
- Nej, du ville att jag skulle dra den jävla rollatorn om det nu var så jävla roligt.
- Ja just det! Ta inte med mig dit igen i år är du snäll!
- Nä, det får du garanti på mamma, det kommer aldrig mer att hända.
- Gud va´ bra. Du bevisar att du kan ta lärdom när man är riktigt tydlig mot dig.
Korttisminne 2
Nu har tossiga morsan haft mattjänst i fem dagar.
Matlåda varje dag vid lunch. Och hon trivs som tusan. Och berättar om hur gott det var att gå till personalmatsalen när hon jobbade (på 60-talet - att hon hade matlåda de senare 20 åren har hon glömt). Och att ränderna aldrig går ur en tiger - dvs, att hon trivs med att käka varm mat klockan lunch.
Det konstiga (för mig) är bara att,
hon får nån slags stek med brunsås
och potatis varje dag.
Struntsamma.
Det är enligt uppgift jättegott.
Lika ofta.
Matlåda varje dag vid lunch. Och hon trivs som tusan. Och berättar om hur gott det var att gå till personalmatsalen när hon jobbade (på 60-talet - att hon hade matlåda de senare 20 åren har hon glömt). Och att ränderna aldrig går ur en tiger - dvs, att hon trivs med att käka varm mat klockan lunch.
Det konstiga (för mig) är bara att,
hon får nån slags stek med brunsås
och potatis varje dag.
Struntsamma.
Det är enligt uppgift jättegott.
Lika ofta.
Kortidsminne
Tossiga morsan hade ringt på min mobil på eftermiddan.
- Såg att du har ringt till mig mamma.
- Har jag?
- Ja, på min mobiltelefon.
- Hur vet du det?
- Jo, man kan se att du ringde klockan halv två.
- Jaså, vad ville jag då?
- Såg att du har ringt till mig mamma.
- Har jag?
- Ja, på min mobiltelefon.
- Hur vet du det?
- Jo, man kan se att du ringde klockan halv två.
- Jaså, vad ville jag då?
Killtjusare
Pratade med tossiga morsan i telefon.
Plötsligt ringde det på dörren. Och hemtjänsten klev in
(tyvärr utan en enda chans att brukaren, dvs min mamma
fick en chans att ens tänka tanken på att gå mot dörren).
Nåja.
Det var en grabb. Som presenterade sig som sommarvikarie.
Han skulle dela morgonmedicin.
Och morsan kuttrade sju.
" Åh, en pojk "
" Kom in lilla vän "
" Jaså, är du ny - vi ska nog komma överens ska du se "
Hon kommer antagligen få ett riktigt själsligt uppsving av
den här konstellationen med hemtjänst, inklusive pojkar
flera gånger om dagen. Det gör oss båda gott.
Validerad
Det var efter ett tag inte helt enkelt att planera utformningen av hemtjänst för tossiga morsan på mötet igår. Det kändes till slut helt integritetsförlorande för henne att ta ställning till allt. Men med hjälp av min senaste skolföreläsning i tisdags kom vi ändå iland.
Sveriges första kvinnliga (och tillika sjuksköterska) proffessor i omvårdnadsvetenskap: Astrid Norberg pratade då bland annat om Validerad Demensvård. Så med nyvunna kunskaper där jag "bara" bekräftade morsans känsla, kom vi vidare. Och hon, arma människa kände sig äntligen förstådd.
Och - gick med på matlåda.
Idag är hon förväntansfull, glad och hungrig.
Och frågar om hon "ska duscha" innan mattjänsten kommer.
Jag tror på ett liv för gamla tossiga morsor!
Sveriges första kvinnliga (och tillika sjuksköterska) proffessor i omvårdnadsvetenskap: Astrid Norberg pratade då bland annat om Validerad Demensvård. Så med nyvunna kunskaper där jag "bara" bekräftade morsans känsla, kom vi vidare. Och hon, arma människa kände sig äntligen förstådd.
Och - gick med på matlåda.
Idag är hon förväntansfull, glad och hungrig.
Och frågar om hon "ska duscha" innan mattjänsten kommer.
Jag tror på ett liv för gamla tossiga morsor!
