Bisittare
Hämtades av yrkeschauffören i ottan och fick under hans hela arbetspass idag söndag, identifierat hur jäkla svårt det måste vara att forsla fram 50 ton lastbil fördelat på 24 meter. Särskilt som släpet och alla containers skulle av och på i omgångar. De måste rulla rätt på valsen, haka fast i kroken, placeras rätt, fästa fast i underredet och låsa sig. Och allt detta ska chauffören sköta inifrån, baklänges med endast en fjuttkamera som bevakar själva dragkroken. Bilskrället ska ju pumpas upponer oxå. Den måste orka och framförallt inte tippa åt något håll. Det är nåt med boggie. Rena rama Boggiewoggien i min värld. Herregud, själv har jag fullt sjå att fickparkera Passaten.
Idag var det hushållssopor på lasten. En luckrativ business vad jag förstår. Våra sopor säljs till andra län där de bränns och återvinns. Och detta sker per dieseldriven lastbil dygnet runt. Hur tänker man då? De bergen med sopor! Jag blev rent av chockad imorse. Man kommer ju som privatperson liksom aldrig så nära eländet som jag fick göra idag. Berg är bara förnamnet. Berg som "bara" ska forslas. Sen är det ju alla de andra bergen.
Och vilka sopor sen. Jag har väl varit naiv. Snart sagt varje hyresvärd har väl soprum och krav om sortering. De hushållsoporna som vi körde idag var allt annat än sorterat. Det var allt liksom. Möbler, glas och aluminiumburkar inräknat. När han tippade de där förfärligt stora containers:na och innehållet värktes ut i jättehål gick det inte att missa vad folk slänger i sin lilla soppåse.
Annat som chockade?
Såklart råttorna. Även om man begriper kan man aldrig föreställa sig....
Mer?
Ja, jag kan verkligen inte förstå varför inte precis alla skränande fåglar har flyttat till tippen. Visserligen var det horder av diverse fågelarter där redan, men de skulle leva gott allihop.
Det var en lärorik dag. Och jag fick äntligen se det jag i alla år har trott. Att jag har närt en lastbilschaufför under hans utveckling. Grabben är som klippt och skuren för sitt jobb. Jag visste hur glad han skulle se ut att få ratta ett sån tungt fordon. Det var alldeles underbart att se.
Arbete
Idag provar min stora pojke sig fram på vägarna. Han har äntligen fått ett jobb. Och dessutom det han önskade allra mest. Att få ratta fram en långtradare. Med last som kräver överkurs i att hantera och föra fram farligt gods. Han ringde nyss. Det var en yrkeschaufför som ringde. En stolt, glad och arbetsvillig kille med tillförsikt. Hans lycka är delad. Minns själv hur jäkla fattigt det var ibland de första åren när man stod på egna ben. Visserligen var jag inte arbetslös, men studentlivets ekonomi kan gott jämföras med lägsta rang som arbetssökande. Så mycket man fick göra avkall på. Så många önskningar. Så tröstlöst att bara äta knäckebröd. Med senap på. I bästa fall. Idag många år senare är ju standard och status nåt helt annat. Jag tror att många människor i allmänhet och kanske åttiotalister i synnerhet verkligen tagit till sig det där om att allt kan ordna sig. Dvs att man genom kommersens och låneinstitutens försorg "kan" få allt. Men vilken baksida! Den berättar man inte om, innan. Den får vi se på Tv3 och Lyxfällan. Nu har inte den här killen fastnat i nåt sånt tackolov, men jag vet att han önskar sig ett liv "som alla andra". Nu får han det och det kittlar även mitt hjärta.
Mailskriverska
Idag, alldeles nyss, har jag gjort det igen. Nu är det annan kommunal verksamhet som ifrågasätts med vänlig yta fast med skarp underton. Klantarslen skall medvetandegöras om sin position. De människor inom socialtjänsten som har haft - för de har ju av någon oförståelig anlening brutit det nu - uppdrag att låta mig vara kontaktfamilj till boysen, och låtit boysen haft mig; tyckte att det på fyra fem månader skulle avrundas. Sådär bara. Antagligen får de två tjänstemännen en stjärna i kanten att de har förbättrat enhetens budget med några korvören. Någon annan anledning kan det inte vara. Man har s.a.s inte kontaktfamilj om man inte behöver. Thats it.
Så jag avrundade långbänken med: "... på vad jag anser är synnerligen obegriplig grund får inte mig att handla så ansvarslöst att jag inte fortsätter finnas för både lillebror och övriga i familjen. Det ska nog ordna sig, men som Du förstår har jag ingen som helst förståelse för Ert arbete"
Tror iofs inte att det här brevet har samma effekt som morsans. Jag har ju ännu inte hotat med politiker och media, men det skakar nog om ansvariga såhär på fredagseftermiddan. Motbjudande är vad det är i mitt sätt att se på medmänsklighet och generella ansvar. Särskilt när det handlar om barn. Jag kan aldrig ha förståelse för dem som inte sätter barnen i första rummet.
Stolt
Lillebror går på Musikskolan i stan. Där kan alla barn mellan 7-18år som önskar, få sig en plats. Jag tror att det är fritt att lära sig i stort sett vilket instrument man vill. Lillebror spelar fiol. Ikväll har stråkorkestrarna därifrån bjudit på vårlig konsert - Stråkklanger i Vårskrud - i Axbergs kyrka.
En annan blir bara mer o mer känslig. Redan i ingångsmusiken då alla barnen och ungdomarna spelade upp tillsammans oavsett vart de befann sig kunskapsmässigt - med Gånglåt från Äppelbo - fick jag rensa tårkanalerna. Vet inte vad det är, så fort barn är inblandade i något slags uppträdande blir jag så rörd. Tror jag kände det jag hoppades att lillebror skulle känna: stolthet.
Lånad bild
Vet i alla fall att han kände stolthet efter konserten. Han har ganska nyss fyllt år och riksspelmannen som vi känner hör ihop med den här mixfamiljen, uppvaktade honom med en alldeles egen fela. I finaste retrolådan. En egen fiol!
Lillebror blev stel i nacken.
Funderade lite.
Tittade sen gott på spelemannen och sa:
- Schysst!
...
...
...
- Grymt!
Frottéålder
Önskar så att jag kunde förstå logiken eller åtminstone få en förstående känsla för ungdomars prioritet. Det tycks finnas en faiblesse för frotté under en viss ålder. För att byta frotté vill säga. Här har det varit barnhelg. De har här hos mig, vad vi kan kalla för egen toa. Därinne finns det de behöver. Handdukar, smörjor, hårprodukter och naturligtvis tvål & tandkräm. När jag nyss tog hand om resterna från helgen upptäckte jag något mycket märkligt. Jag vet att en av dem har duschat. Samma kille har vid ett annat tillfälle spolat igenom sitt hår över badkarskanten. På krokarna hängde när de anlände tre obegagnade handdukar för ansikte och händer. Plus två gästhanddukar. Jag brukar tjata om att de alltid ska hänga upp sina handukar på krokarna efter använding. Tycker själv att det är bland det äckligaste som finns i ett hem, med textil på golven, särskilt våta handdukar.
Lånad bild från Trinityreklam
Summa summarum hittades det nu på deras toa tre använda badlakan. Två på varsin krok, ett på golvet. De tre småhanddukarna var begagnade liksom gästhanddukarna. Why? Hur ser logiken ut? Tre badlakan, tre plus två handdukar på två personer varav det bara är den ena som har duschat.
Det är som när jag hade hemmaboende större tonåring och verkligen bet ihop för att låta tiden och egenansvaret ha sin gång. Det slutade med att "jag fick" dubbelboka tvättstugan. Åtta maskiner fylldes. Från ett rum på femton kvm. Ingen logik därheller. Det är nåt med åldern...?
Långfredag
Berättar för boysen hur långfredagen enligt djup tradition formades och kändes när jag var barn. Att vi blev hyschade på. Att de bara spelade psalmer på radion. Att man inte fick leka. Att ingenting var öppet. Att alla människor förväntades vara ledsna. Och så skojar jag och säger att detsamma skall gälla för dem idag. Att de absolut inte får märkas och höras. Att vi ska respektera sorgen över Jesu korsfästelse och död. Lillebror frågar om man får göra sånt som inte hörs då? Och konstaterar:
- Va´bra! Då kan vi spela poker hela dan!
Retro
Alla flickor var blyga för pojkar
utom Maria
för hon skulle alltid fria
Andra är fruktansvärda och skojigast är förstås de som är riktigt snuskiga. Tur att man inte heter Rut:
Alla barnen är rädda för våldtäktsmän
utom Rut
för hon har fått sitt sista skjut.
Eller Amanda:
Alla barnen har dildos i gummi
utom Amanda
hon har gjort en i jakaranda.
Virushärd
- Är du så snuvig storebror?
- Ja, jag fick det vid fyrverkerierna på nyårsafton.
- Mm, men man blir inte förkyld av kyla, det vet du.
- Neej, det var ju alla människor som spred virus!!
14åring
Det har slagit om till nyårsafton.
Och, storebrors födelsedag. Han blir 14 bast denna dag och han markerade vid matbordet ikväll att han aldrig i sitt tilltänkta fortplantningsliv kommer att avla barn mellan januari och april, han tänker tydligen köra säkra perioder. Det känns nämligen som en plåga tycker han, att fylla år på årets sista dag. Fast då har han ju inte kalkylerat med hur smidigt det blir när han är i t ex min ålder. Att fylla år sist av alla. Att bli äldst allra sist.
Annars är han rasande bra på matematik. Han knäcker t.o.m Rubiks kub. Ibland på tid. Andra gånger i ren njutning. Om jag vore lika duktig på att baka, som han är på att lösa kuben; skulle frukosten imorrn bitti vara given. En kubikstårta.
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN STOREBROR!
Fudgetärning
Fyllde på gottisbordet och välkomnade boysen att ta för sig lite att mumsa på framför teven. Lillebror tittade på när jag fyllde på skålen med hemmagjord fudge av bl.a grädde, smör, sirap och mörk choklad. Han frågade vad det var och fick veta.
- Jaha! Jag trodde att det var buljongtärningar.
Skörbjuggsplus
Storebror är i alla fall väldigt stolt. De verkar ha varit två som har skrivit om samma upptäcktsresande i klassen, men var och en för sig. Eftersom det är många ungar i klassen, så måste det ha berättats om väldigt många historier. Och jag antar att lika många berättelser innehöll symtom på Skörbjugg.
Han säger att alla berättade om bristsjukdomar. Om tandköttsinflammationer, tandkatastrofer och smärtsam död. Det var dock endast en som kunde berätta om Skörbjugg. Vad det var, hur det yttrade sig, varför man fick det och hur det botas och förebyggs. Storebror! Fröken hade markerat högt inför hela klassen att det gav honom extrapoäng att vara så påläst. Han fick beröm som än idag får leendet att närapå klyva skallen mitt itu.
Det kan kanske tänkas, att inte alla hade en sjuksköterska som handledare i sitt uppsatsarbete. En sjuksköterska som är minst lika stolt som eleven.
Saffranskrig
Uppsatsarbetet fortskrider och i mellanrummen förbereds söndagsmiddagen och en saffranskaka börjar ta sin form. Jag kommer på att saffran är något som boysen måste lära sig allt om. De ropas till köket och lektion i såväl historia, naturvetenkunskap, kultur och matematik får sitt utrymme. Lillebror som har lätt för matte räknar snabb ut att 80'000 kr är det dagsfärska kilopriset för denna krydda. Och storebror som är mitt i Vasco da Gama-tänket, han löser en gåta:
- Jaha! Det är för saffranet som de krigar i Iran!?
2800
Det lönade sig att ha godisfritt år. Lillebror hördes
med 2800kr i handen, säga:
- Fan, vilken skön känsla...
Godisfritt
Det är nu ett helt år sedan de tog beslut om att leva godisfritt i ett helt år. Mot att de skulle få varsin tusenlapp av mig. Att det sen kommer att bli mycket mera, det vet de ännu inte om. Deras föräldrar har ju oxå sparat in och ämnar därför krydda avtalsbeloppet förutom att det kommer att uppenbara sig en bonus från nära o kära.
Avtalet godisfritt har "faktiskt" inneburit rätt stora bortval. De skulle tacka nej till allt sött inklusive fikabröd, all saft och annan läskedryck, all slags snacks förutom nötter. Kvarstod gjorde således "bara" frukt, tandschysst tuggummi och mat. Familjens födelsedagar och de största storhelgerna har varit fria.
Resultatet har varit överväldigande lätt. Inte ens när de har fått käka fritt har de gjort det. Lillebrors något korpulenta kroppsfigur har slätats ut att bli en ung visserligen stadig, men inte längre tjock förutom att hans tidigare mer introverta läggning gått tillbaka för att istället våga hänga med i både spontana hjärt- och sinnesammanhang. Storebrors överenergiska hållning har dämpats i både kropp och sinne och han har blivit en mycket innehållsmässigt medveten ung man som idag väljer bort det som "känns osunt".
Min stolthet spricker nästan.
Att göra en resa av detta slag och i tidiga tonår ger så mycket mer än de nånsin just nu själva kan begripa. Bara det att våga gå sin egen väg. Att inte bli rädd för frustration. Att till o med frustration kan leda till stora kickar av lycka. Att det inte är farligt att säga nej. Att tålamod och väntan ger resultat (det kommer de att märka idag). Att man inte måste göra som alla andra. Att man blir hyllad av att inte vara en dussinvara. Att man sparar rätt mycket pengar. Att man blir lugn och harmonisk. Att man blir duktig på att hitta på alternativ och sist men inte minst - för just de här två - att de både blivit duktiga på att laga mat och att äta.
Idag ska vi alltså fira. När de fick välja på vilket vis detta skulle ske, blev jag "faktiskt" förvånad:
- Kan vi inte bjuda på fläskfilé och gräddstuvade kantareller?
Lånad bildNu blir det inte så. Lillebror och jag har bakat. Symboliska karamellkakor och kärleksmums. Vad de däremot inte vet är att det också kommer att serveras bakelser. Det förvånar mig inte alls om dessa blir det mest intressanta för dem på bordet. Allt med räkor är lycka för dem. Antar därför att jag får göra riktigt stora smarriga Räkbakelser.
Boysens godisfria år har nämligen gått över tiden. Det är redan 14 månader sedan de passerade målsnöret. Jubiléet har inte kunnat ske förrän nu och de har båda fortsatt på redan inlagen bana. Vilka killar!
Vuxenost
Lillebror dukade frukost och undrade vad han skulle ta fram för pålägg. Han uppmanades att kika efter ost, kaviar och skinka. det röjdes i kylen och plötsligt kom han och ställde sig framför mig med en liten bit Gruyere i handen.- Jag hittade den här osten, men jag ser på prislappen att den nog inte är till oss va?
Ljudligt
Åttio barn har tränat att dra sin stråke över fiol och cello hela dagen idag. Och det har jag "lyssnat" på. Förutom att det ingick att lyssna på babbel, fnitter, spring, tumult, meningslösa mobilmelodier och de som trodde sig kunna spela piano i pauserna. Det var förfärligt. Heldagsövningen skulle utmynna i 40 minuters konsert framåt sen em.
Jag förstår över huvud taget inte hur människor orkar vara lärare. Än mindre hur de orkar vara lärare i stråkinstrument. Alla ungar babblar och rör på sig. Och ingen lyssnar på uppmaningar om tystnad.
Antagligen är lärare inga vanliga människor. De måste ha utrustats med tålamod långt utöver det vanliga. Men nog måste det innebära pris och avkall på nåt annat. I gengäld. Jag tror det.
Det kan kanske vara detsamma som mammor & pappor till sminkade tioåringar "saknar". För att inte tala om resten av attributen. Föräldrar som tycker det är okej med sexappeal på sina småflickor är nåt jag inte alls förstår.
Konserten var fantastisk - det skall påpekas. Trots allt ovanstående huvudvärksframkallande, så kunde jag: Tack o lov uppskatta allt fint de framförde.
Vinnarskalle
- Men, jag kan i alla fall aldrig lära mig så många låtar som du kan!
- Det är klart att du kan. Jag är ju 47 år. Kom ihåg att vi ska ha en musiksquiz när du är 47, så ska vi jämföra.
- Vadå, när jag är 47, så är väl du långt över 80år!?
- Ja, men jag kan nog tävla om musik då i alla fall, tror du inte?
- Jo, men om du ska bli lika snurrig som din tossiga morsa när du är 80år, då vinner jag hela tävlingen!
A B + CE
Min stora lilleman har gjort det igen!
Han har nu klarat körkort för lastbil med släp oxå.
Antar att det var jättesvårt. 
Stoltheten jag känner vet inga gränser.
Vilken kille!
En riktig trailer.
Buzzfödelsedag
Jag är förtjust i quiz sen alla tider. Och när det är så allmängiltigt med skojiga karaktärer och med Felix Herngren som speaker, kan jag inte stå emot. Skojigare spel får jag leta efter. Det innehåller allmänbildningsfrågor som täcker in både tv, film, musik, sport, vetenskap, natur och mycket mer. Och somliga frågor är på tid. Speakern kommenterar skojigt och karaktärerna känns levande. Vill ha ett eget !
Och jag vill ju ha ett eget GuitarHero. Nu med möjlighet att spela som helt band.
Ikväll har jag plötsligt spelat både gura och trummor. Och, jag har sjungit mig till 86% rätt i Eagles underbara Hotel California. Det vet jag iofs inte huruvida det anses bra eller ej, men jag vet att det var jäkligt skoj!
Så härligt det är att släppa kraven till förmån för lek...
Och så härligt det är med ungdomar, som tillåter det.
För övrigt är just födelsedagsungdomen extrahärlig.
Har ville pressa några kilo från sin kropp i somras och jag "erbjöd" i ett obevakat ögonblick 100kr för varje tappat kilo på hans födelsedag. Med glädje kunde jag då idag uppvakta honom med 1060kr. En baggis - för honom - med LCHF. Den ungen älskar kött & bearnaisesås.
Grundavdrag
Det kom ett formellt fönsterkuvert idag. Man svarar på min protest. 
Av 12 kap 2 § sista stycket sista meningen Inkomstskattelagen i dess lydelse vid 2009 års taxering framgår emellertid att avdrag för övriga utgifter i inkomstlagens tjänst - utöver utgifter för tjänsteresor, tillfälligt arbete, dubbel bosättning, hemresor, egenavgifter och hobbyverksamhet - medges endast till den del som utgifterna sammanlagt under året överstigit 5 000 kr. Ditt avdrag för omkostnader vid uppdrag som kontaktfamilj under år 2008 kan därför medges endast om grundavdrag med kr 5 000 får göras.
Men hallå. Vad är detta för system? Hur tänker nu skatteverket?
Omkostnadsersättning innebär lagstadgat basbelopp och är absolut ingen lön. Det är en ersättning för de omkostnader jag har för att låta två barn finnas, vara och må bra med mig när de är här. Av vilken anledning skulle jag gå med på att de tar bort 5000kr från det belopp jag yrkar avdrag med. Jag har fått ersättning, retroaktivt för utgifter som sedan länge är både skattade och uppätna. Sen vill skattemasen låtsas att femtusen av dem aldrig fanns och "kanske" låta mig slippa skatta på resten.
Jag fortsätter processa. Brevet innehåller ett "erbjudande" om att Skattenämnden "kan" få titta på ärendet. Om jag istället godtar snubbens förslag så kan han besluta själv. Dvs låta mig dra undan omkostnadsersättningen minus 5000kr från årsinkomsten. Känner att vi nog ska bli två, eller flera om den saken. Basta.
