F-ord
Men hon har tappat sin förmåga att
beskriva det så som hon vill. Det
verkar finnas en känsla av att hon
vill säga en massa saker, som liksom
bara försvinner för henne. Och när hon
sen tvingar fram orden, blir det mest ett
sammelsurium av gamla minnen.
Som ikväll. När hon ville att jag skulle
förstå att jag var både duktig och fin, så
skenade hennes sinne. Och hon, min
gamla tossiga morsa sa plötsligt det
förbjudna F-ordet !
Och skrattade själv.
Så att tårarna rann...
Bistånd
Tur, i oturen var hon behålös när jag anlände. Och jag fick återigen förstå att det
var nåt smärtande under hennes byst som var anledningen.
Min mamma, en fattigpensionär betalar overkliga pengar för att hemtjänstpersonal
ska ge henne vad vi har beställt och hon därmed pröjsar för. Dvs omvårdnad. Därför
att hon är predement och inte får ihop sitt liv på bästa sätt annars. Konkret handlar
det om övervakad medicindelning på morgonen samt smörjning av svampangripet
område.
Görs det till fullo?
Jadå, ibland.
Andra gånger; ganska ofta till och med: görs det enligt någon annans behov och
knapphändiga kompetens.
Det har hänt att jag har ringt. För att som en dumbom fråga vad jag ska göra med
tabletterna som jag kvällstid hittat på köksbordets duk. Eller för att fråga när den
blodröda och skinnflådda huden under bysten ska smörjas.
- Det vet väl för fan inte jag, har en del (iaf en undersköterska) svarat.
Igår anlände biståndshandläggaren (som jag informerat flera ggr om ovanstående)
tillsammans med en distriktsköterska samtidigt som smörjning á la byst försiggick
i hallen. Döm om min förvåning när även den människan gick i försvar. Hon "visste
inte". Trots att det är hemsjukvården själva som både ordinerat och hämta ut
svampmedlet. Då berodde det på att det inte fanns signeringslistor hos min mamma.
Det gör det visst det. Sen drygt ett halvår tillbaka.
Nåja, vi fick ett utomordentligt bra utgångsläge.
Morsan ska få ett anpassat boende.
Alldeles inom kort.
Jag ser verkligen fram emot att vi båda får återgå till våra ordinarie roller. Nu får någon
annan titta under tuttarna på min mamma. På hela hennes nakna kropp förresten.
Och hon o jag kan koncentrera oss på helt andra saker. Korsord, musik, blommor,
promenader och umgås med fika helt utan inslag av irritation.
Det finns kanske en slags mening med hemtjänstens slarv...
Tidplanering
En simpel bonnförkylning är inte orsak att ställa in det efterlängtade planeringsmötet som ska låta den tossiga morsan få livskvalitet i.o.m ett bättre och mer anpassat bo. Så hon förbereds per telefon:
- Vad sa du, är det klockan ett ni kommer?
- Nej mamma, kvart över ett.
- Ja det kommer jag ihåg. Sa du imorgon?
- Nej idag. Kan du inte skriva upp det...
- Jo, vänta då så ska jag hämta en penna.
... Sådär, sa vi ett?
- Nej, idag kvart över ett.
- Nä, nu börjar jag bli riktigt snurrig i huvet. Vi tar det från början. Kommer ni klockan ett imorgon?
- Klockan 13:15 idag kommer vi till dig. Har du skrivit upp det nu?
- Nej, pennan fungerar inte.
- Hämta en annan penna då.
- Nu fungerar den!
- Skriv då 13:15 på pappret.
- Jag har inget papper!
- Mamma, jag kommer till dig om en stund...
Underhållning
Och att det bekymrar henne.
Så jag passade på.
Att berätta om ett inbokat möte.
Mellan henne, mig och biståndhandläggaren inom kort.
- Hon kommer hit till oss mamma.
- Vad ska det vara bra för?
- Jo, det var ju så att hon lovat kika efter en annan lägenhet till Dig.
En servicelägenhet där det finns personal dygnet runt. Där Du har
ditt eget krypin med telefon, brevinkast och pentry, men ändå bor
med full service och dessutom sjukvård om Du behöver.
- Ja, nu minns jag. Det har du pratat om förut.
- Mm, vad tror du om det?
- Det blir kanske roligt.
- För vem?
- För de andra. När jag piggnar till och börjar underhålla dem.
Påhitt
Det är konstigt med minnesbanken hos snurriga. Det är lördag och jag ringer min tossiga morsa för att efterhöra vad hon behöver få inhandlat. Själv tycker jag det är urtydligt att det är hon och jag som pratar. Inte för att hon precis frågar om detaljer ur mitt privatliv, men det är ju jag utav oss ungar hon har mest kontakt med. Och jag säger upprepade ggr att det är just lördag och just inhandling på schemat. Det är ytterst svårt att hålla tråden. Dels för att teve och radio distraherar henne och dels för att hennes minnen poppar upp likt popcorn i het olja. Och plötsligt inser jag att det är någon annan hon pratar med.
Om mig, men fritt saxat ur fantasin:
- Jag minns såväl när en flicka och hennes pojkvän satt här och åt när jag kom hem från jobbet en dag.
- Vem var det, menar du?
- Jag minns inte vem det var, men det är en dotter (doooter) till mig.
- Jaså...
- Ja, en av dem. Hon heter inte Monika.
- Nähä...
- Och då sa jag ifrån på skarpen. Att han, han fick väl gå hem till sin egen morsa och äta. Den kärringa bodde här nästgårds.
- Jaså...
- Javisst. Jag tyckte det var ett otyg att de åt här hos mig när jag inte var hemma. Och nu är jag så glad för att de sura uppstötningarna som jag haft på nätterna, har gett sig. Det kommer surt efter, som man sa om Arbogaölet...
Flyttplaner
Biståndshandläggaren svarade på första försöket.
Och redan om lätträknade dagar ses vi. Alla tre.
Underlaget är färdigt. Och plats finns inom överskådlig
tid. Tossiga morsan ska gå i blom till våren.
Och få sin rättmätiga omsorg.
Lingonskogspoesi
- Jaså, är du hemma?
- Skulle jag inte vara det mamma?
- Jovars det skulle du nog. Men vart är du då?
- Jag är hemma, hur menar du?
- Ja, vart är jag då, om jag inte är, där du är?
- Det kan man undra, vart tror du att du är?
- Jag trodde att jag var i din lingonskog i småland, det har jag tänkt på nu. När Monika och jag plockade svamp där på myren. Och jag gick ner mig, så att jag inte kom upp.
- Du verkar vara uppe...
- Jo, men jag ska snart gå och lägga mig. Kommer du hit sen?
- Nej, jag kommer till dig imorgon mamma. Det är kväll nu.
- Jaha! Men det är kväll imorgon också och jag har ju duschat nu.
- Ja, det var väl skönt?
- Då får vi ta det där andra imorgon.
- Vilket?
- Håret.
- Har du inte tvättat håret i duschen?
- Jo, men jag tänkte att vi kunde tvätta ditt hår.
- Mitt?
- Ja, eller hela dig om du vill ?
- Mamma, jag duschar och tvättar mitt hår hemma hos mig.
- Ja, men då ska du köra försiktigt i trafiken. Det är halt nu.
Sirap
Veckohandlingen till den tossiga morsan fick tidigareläggas och ske idag eftersom jag ska resa bort och inte vara tillgänglig på en vecka. Som vanligt var hennes muntliga inköpslista begränsad. Trots en timmas betänketid.
- Köp kaffe, bregott och mandariner.
- Inget mer, ska det räcka en hel vecka menar du?
- JA, köp två liter mjölk då!
Väl där gjorde hon inte minsta insats att plocka upp sina varor utan satte istället på 1 (EN) kopp kaffe och började bre sig en smörgås.
- Köpte du strösocker?
- Nej, det sa du aldrig.
- Men va fan, här har ju inte funnits en sockerfilla sen långt före jul !
- Åja, det fanns sist, men äter man socker med sked går det kanske åt fort...
- Läste du inte på listan!?
- Vilken lista?
- Den som du var här och hämtade.
- Jag kom ju nu. Du läste aldrig upp nåt strösocker i telefonen, men jag kan ordna så att du får det levererat imorgon.
- IMORGON? Ska jag behöva vänta till imorgon - Du har då ingen mänsklighet i kroppen!
Fotnot: Ibland får somliga hälla sirap i sitt kaffe. Och det funkar bra, det vet jag sen förut...
Snäll
Man kan säga att "vi" är inne i en period.
Den tossiga morsan är inte nådig.
Att julafton blev en fullständig katastrof kommenteras inte mer än så.
Men, nog hade jag hoppats på att det skulle ge sig med ett par dagars
tidsfrist. Icke.
Varje lördag är jag ett slags hembiträde till henne. Varje lördag
avsätter jag såväl massor med tid som kraft, tålamod och försök
till empati, till förmån för hennes välmående. Och då ingår rätt stor
portion av hennes dissande och andra nedlåtande åsikter om mig
och de mina. Så som hon alltid gjort. Alltid när jag tittar i backspegeln.
Nu ringde jag för att fråga efter vad hon ville ha inhandlat. Det vet hon
ju aldrig. Det vet inte dementa, men jag gör det av respekt och för att
hon ska veta att jag är på G.
Då möttes jag av värsta sortens sarkasm:
- Ska du handla? Till mig? Nej men så snällt av dig !
- Det gör jag varje lördag mamma...
- Ja, och jag säger ju för fan att det är snällt av dig !
Jag måste inse att demensen förstärker hennes redan tidigare dåliga
sidor, men jag orkar inte med dem i alla fall...
Ovetande
- Va? Det har jag inte hört talas om!
- Nä, men tiden går...
- Sa du att det är jul om två dagar?
- Ja...
- Å herregud, om jag ändå hade vetat det!
Servicelägenhet
Men sorgsen. Såklart.
Hon minns allt om "barna" från igår.
Tankar och oro som förföljde henne hela
natten.
Och hon beskriver sig själv som understimulerad.
Och förklarar att det "kanske" var så att hon
blandade ihop barna med längtan efter katten.
Och äntligen kom det:
- Jag kan inte ha det såhär, jag måste få komma till ett boende där jag får en chans att piggna till.
Lovar härmed och svär; att det ska ordnas med så snart det bara är möjligt.
Jag tror faktiskt att min gamla tossiga morsa kan bli ett lyft för de andra boende.
Och för personalen.
Och för mig.
Och allra mest: för sig själv.
Småbarnen
- Vilka barn mamma?
- Småflickorna Maria & Teresa, vart har de tagit vägen?
- Ja, hur tänker du då...?
- Jag har varit bortrest förstår du. Och jag längtade efter dem så mycket att jag bestämde mig för att aldrig mer resa bort . Och nu när jag kom hem är de inte här.
- Var har du varit?
- Det vet jag inte...
- Du har nog sovit mamma. Hjärnan spelar dig ett spratt. Det är ju så att småflickorna har vuxit upp. Maria är 46år nu och Teresa har varit död i mer än trettio år.
- Ja, men pojken då, han är också borta.
- Gråt istället mamma. Det är sorgligt att dina minnen blandar sig med fantasin. Och så blir du nog stressad för att det snart är jul.
- Ja, usch. Jag har kokat knäck åt dem idag. Visst brukade jag göra det förr?
- Absolut, vi fick mycket hemmagjort godis till jul. Du var en bra småbarnsmamma.
En timma senare känns det först lite bättre:
- Tjenare, hur är det?
- Vadå, det är väl bra - skulle det inte vara det?
- Jo, jag bara undrar...
- Det kan du vara säker på, att om det inte vore bra så hade det ju varit dåligt och då hade jag sagt det.
- Okej, då vet jag. Vad gör du?
- Jag dammsuger min soffa. Och när nån människa kommer förbi här, så ska de få hjälpa mig att dra på överdragen som jag har tvättat.
- Det kan jag kanske göra imorgon mamma, om du vill.
- Ja, det kan vi säga. Kommer du hit då?
- Ja, då dyker jag upp efter jobbet.
- Vänta lite nu. Vet du vart Maria & Teresa tagit vägen? De har inte kommit hem än....
Rullsylta
- Jo, jag skulle bara tacka för att du har gjort mattorna så fina. Jag visste inte att det var ljusblått i varpen.
- Nä, då var det väl bra att jag tvättade dem mamma. Så får du fint såhär till jul.
- Just det, kommer du och hämtar oss eller?
- Oss?
- Ja, alla som ska med.
- Närdå?
- Julafton - ska vi inte vara hos dig på julafton?
- Jo, men det är ju 1½ vecka kvar. Och det är dig jag hämtar. Huset blir fullt här ändå, utan dina grannar. Vad önskar du dig till julmat mamma, vad kan du inte avstå till jul?
- Gröt! Och Lufisk!
- Okej, då får det bli så. Fast gröt , orkar du verkligen det efter all mat tror du?
- Nja, vad ska jag ta istället?
- Sillsallad brukar du tycka om. Och rullsylta.
- Rullsylta. Vad är det för nånting?
- Minns du inte det mamma?
- Nej
- Det är rimmat fläsk som man fyller med peppar och senapsfrön och rullar och knyter ihop till en tajt rulle. Sen kan man koka den tillsammans med skinkan.
- Menar du det? Har jag ätit det nångång?
- Ja, det är ju Du som har lärt mig att göra rullsylta. Och att uppskatta det.
- Okej! Då gör jag en sån och tar med mig!
- Ojdå. Alldeles nyss mindes du inte vad det är. Det är lite sorgligt tycker jag.
- Nej, det är inte sorgligt. Jag är säker på att min kropp i alla fall minns vad det är. Långt härinne.
Mor/dotter
- Varför det!?
- För att det blir så kämpigt för dig att följa med på stan.
- Inte alls! Jag har väl gått mer på stan än du nånsin har gjort.
- Jovisst, men inte som åttioåring...
- Vadådå, är det jobbigt för dig menar du?
- Ja, faktiskt mamma. Jag får dra både dig och rullatorn.
- Är det så illa?
- Ja, och så blir du rädd och orolig och gruvar dig för trafiken och alla människor som korsar din väg.
- Ja, men då får du väl ta mig åt sidan lite.
- Det gör jag. Jag tar dig till kondis och vi fikar räkmacka och ofta något sött därtill.
- Va!? Och du betalar förstås?
- Ja...
- Och din mamma frågar inte efter vad det kostar?
- Nej, hon brukar säga att jag är oempatisk efter en sån där dag. Att jag inte har någon förståelse alls.
- Åh, fy vad hemskt! Det låter som om du har en jättejobbig mamma. Har du sagt det till henne nångång?
- Njae, inte direkt....
Skov
Och det är sorgligt. Mycket sorgligt.
Jag for dit idag.
Hade enligt tydligt önskemål köpt "bolagsglögg" och pepparkakor och levererat redan igår.
Vi skulle adventsfika och jag hade med mig lite godsaker förutom matlåda, kroppslotion,
clementiner och några varor som stödinhandlades efter vägen.
Hon undersökte noga varje kaka i burken genom att ta i dem alla. Och provsmaka en del.
Hon öppnade matlådan och åt dillkött med tillbehör kallt. Med sked.
Hon fick i sig två clementiner.
Men något fika kom aldrig på tal.
Hon kritiserade mitt utseende och frågade om jag inte förstod att jag såg ut som en häxa i håret?
Och så pratade hon norrlandsbondska.
Och skrattade.
Mätt och nöjd.
När jag skulle gå efter ett par timmar blev hon orolig. Hon såg rädd och ensam ut.
Och frågade om hon skulle följa med.
- Eller ska jag komma senare?
- Vart ska du?
- Ja, hur ska vi göra med skinkan och alltihopa. Hinner vi? Hämtar du mig sen?
- Mamma, tror du att det är jul nu?
- Ja, är det inte det?
- Nej, det är bara första advent. Det är långt kvar till jul ännu.
- Men, va´ fan har du inte sagt det för! Varför låter Du mig tro så tokiga tankar!?
Hela hennes resa har gått i cykler.
Eller så händer det saker jag inte vare sig vet eller förstår.
Hennes koma idag kan möjligtvis bero på att paketet med pepparkakor som inhandlades
igår var länsat idag. Fyra stackare kvar bara.
Men oxå det är ju ledsamt...
Prolaps
- Om du visste hur jobbigt det här är...
-Vilket?
- Framfallet.
- Har du fått framfall?
- Ja, vill du känna?
- Nejtack, jag står över mamma...
- Men herregud, är det inte du som är sjuksköterska?
Badsvamp
- Ge mig svampen så ska jag skrubba dig på ryggen mamma, men rumpan får du skrubba själv.
- Jag kan väl inte skrubba rumpan med den här svampen heller! Vad tror du då de andra skulle säga?
- Vilka andra?
- Ja, de andra som bor här...
- Det är bara du som bor här mamma.
- Men du "har" väl bott här ?
- Ja, vi har i alla fall bott ihop, men det var mer än 30 år sen.
- Jaha ja, då har väl du hunnit tappa intresset för den här svampen nu !?
Stakar
herregud vad det lyser i deras fönster!
- Jaha, hur menar du då mamma?
- Ja, är det nånting jag har missat eller så, är det stakar som brinner tror du?
- Har advent redan kommit menar du?
- Nej, jag vet inte, det är ju därför jag frågar?
- Vad är det för helg nu tycker du då?
- Ja, det är väl kristi himmelsfärd, är det inte?
- Nej, det ÄR snart advent.
-Javisst, jag tänker ju det, men du kan kanske ringa senare så får jag ragga upp
tidningen och titta efter vilken dag det är !
Glögg
- Säg som det är: Saft!
- Jaså, tyckte du inte om glöggen sist?
- Näej, och jag tycker det är onödigt att lägga ut pengar på nåt som är saft men som de kallar glögg.
- Jag förstår, med den förra gick åt rätt fort. Ska jag inte köpa en till då?
- Jaså, gjorde den det, ja köp en då så att de får lite sålt på affären. Såhär till jul ska man väl ha lite glögg.
- Det är väl inte jul nu?
- Nä, men tamigfan närapå.
Staka
- Jag ser skidåkningen på tv, gör inte du det?
- Nej
- Herregud, vad sugen jag blir att åka skidor.
- Ja, hur skulle det gå tror du?
- Jag är ju norrlänning - nog kan jag åka skidor alltid!
- Jo det är klart, men du kan ju knappt gå...?
- Nää, men jag får väl ha ett par stavar och staka mig fram förstår du väl!
